På tröskeln till sitt trettioårsjubileum har Uppsala Dansakademi satt upp ”Snövit” med undertiteln ”en julsaga i två akter”. Det är Uppsala Dansakademins senaste storproduktioner efter bland annat ”Jazz Dance Story”, ”Nötknäpparen” och ”Mowgli”. Över fyrtio dansare deltar i föreställningen.
När jag anländer till den fjärde av de totalt sex föreställningarna i Eriksbergsskolans aula är trängseln stor. Publiken utgörs till stor del av barn i de yngre åldrarna.
Uppsala Dansakademis konstnärlige ledare Pontus Eklund är närvarande lite överallt och i allt; från välkomsthälsningen till att snabbt åtgärda belysningsproblem på scenen.
Vi möts av en sparsam scenografi; den svarta bakgrunden och en antydan till snö på scengolvet är ofta den enda dekoren. Snövits mor (Åsa Herslöf Björling) finns redan på scenen när publiken anländer och föreställningen kan börja med den kända frasen om en flicka som föds vit som snö, med kinderna röda som blod och håret svart som ebenholts.
Snart virvlar de yngsta dansarna in på scenen som lekfulla snöflingor – och den unga Snövit (Noemi Simon Blombergsson) uppenbarar sig kort därefter i ett soloparti för att snart lämna plats för Alexandra Holmbergs vuxna Snövit. Annars är solopartierna få; oftast får vi se stora delar ur ensemblen på scenen samtidigt, som i skogsdjurens dans runt Snövit. En av ensemblens styrkor är i övrigt att dansarnas ålder spänner från nio till femtiotvå, en inkluderande syn på dans som förstärker bilden av danskonsten som ett närmast universellt kommunikationsmedel.
På min fråga om det var som fick ensemblen att fastna för just Snövit svarar Eklund att berättelsen innehåller tydliga karaktärer, är allmänt känd samt att titeln väcker associationer till snö och vinter. Handlingen följer i övrigt Disneys version av Snövit, snarare än bröderna Grimms, men med anspelningar på vinter och jul. Musiken och ljudeffekterna (Pontus Eklund) samspelar väl med koreografin (Zala Pezdir, Erika Ranhagen och Hea Ekstam) samtidigt som den håller sig till sagans konvention – det ska ju vara både lyriskt och lite skrämmande. Stämningen växlar mellan bekymmerslös lek till oro, mellan en uppsluppen folkfest och sorg – och tillbaka till lycka och triumf. Jag noterar med glädje att en av sagans djupast rotade klyschor har tagits bort: här väntar inte Snövit passivt på att bli återuppväckt av en prins utan återuppstår av egen kraft.
Uppsala Dansakademi har dansat in sitt jubileumsår med besked.