En dag vigd åt storbandsjazz

Först ut är en studentorkester, fast av ett ännu yngre slag, i form av Skrapan Big Band. De följs av det mer till åren komna Big Swing Face som i sin tur lämnar över till den första riktigt etablerade konstellationen — Uppsala Storband. De har för kvällen kallat in förstärkning i form av den hett lovordade saxofonisten Magnus Lindgren. Det är också nu lokalen är som mest välfylld av gäster, och inte minst musiker från de andra storbanden.Den muskulöst sjuttiotals-doftande Rocklunda inleder med många prickar för att sedan övergå i rakare storbandsjazz med lyriskt solande från Lindgrens sida. Denna följs av den lika outgrundligt populära, som urtrista balladen Blame it on my youth. Betydligt bättre fungerar Lindgrens funkiga Sushiland och det snärtiga arrangemanget av Paradise open. På Ellington-standarden It don't mean a thing visar Lindgren sedan prov på gott ledarskap genom att uppmuntra solisterna och träget mana på bandet som helhet.Tillsammans med Jonas Kullhammar är Magnus Lindgren en av de absolut främsta musikerna vi har idag och ännu trevligare är att de representerar varsin sida av samma mynt — Lindgren är den romantiskt eftertänksamme och Kullhammar den respektlöst briljante busen. Det förra lämpar sig möjligen bättre i storbandssammanhang, fast det kräver då att storbandet bidrar med lite av det klös Lindgren saknar och där kommer Uppsala Storband till korta. Bristen på fel innebär inte att det blir rätt och här precis som många gånger förr tappar man alldeles för lätt intresset för dem, trots begåvade solister som trumpetaren David Wärmegård.Mer spännande är då Induss & Lagerberg Great Sweet Orchestra under ledning av Mats Holmquist. Här är ett storband som visar huggtänderna åtminstone lite grann och repertoaren skriven av herrar som Bob Mintzer, Phil Woods och Thad Jones sprakar energiskt, med undantag för en halvhjärtad version av Frank Fosters In a mellow tone.Festivalen avslutas därefter förtjänstfullt av Teamwork Big Bands hyllningsprogram till Thad Jones. På flera sätt gör detta band bäst ifrån sig av alla under kvällen. Dels känns de mer angelägna och taggade än övriga orkestrar och dels har de en förmåga att framföra musiken på ett naturligt avslappnat vis utan att tumma på vare sig kvalitet, tempo eller nerv.