En dag. En dikt.
KRÖNIKA: Sommaren är här. Snart är den över. Det är nu man skall ha läst det där, som aldrig blivit av att läsa, skriver Lena Köster. Brott och straff. På spaning efter den tid som flytt.
Foto:
Minnet är en film, filmen är en lögn, lögnen är en färg på paletten.
Vilka brott har man begått? Vilka straff har man ådragit sig? Från vad har man flytt?
En brottsplats är mer än det som sommarkvällarnas brottstekniker och profilerare på TV ringar in. Kanske ett liv. Eller frånvaron av ett.
Man kan sitta under ett träd, se ut över en sjö eller ett åkerlandskap där veten just nu står tät och blond, och begrunda sitt liv. De goda, skimrande stunderna. Skuggorna. Den besynnerliga tomheten som invaderar tiden och rummet och gör åren blanka, fast man vet att man var där då, för länge sedan. Visst har jag varit tre år!?
Jag borde ha. Eller inte. Förlåt. Eller jag förlåter. Välj det som passar just dig.
Men tiden flyr hur man än spanar och somliga ord hör man ekot av innan man har uttalat dem.
Då lämnar man sin korkek och simmar längs en strand och hör det säkraste sommarljudet av alla: barnröster över vattnet.
För sommaren är ännu här och det finns ett nu, som inte låter sig fångas av digitalkamerans smarthet eller ens dagbokens noteringar. Det lever bara nu. Nu!
Men man måste försöka fånga dagen. Hitta sin närvaro. Att ge upp vore en dödssynd. Och faktiskt, synranden har sitt ljus, ljuset sin klarhet, klarheten sin friska smak av liv.
Det är för varmt för Prousts långa satser. Lyrik passar bättre. I Uppsalapoeten Bo Gustavssons tolkning skriver USA:s variant av Tomas Tranströmer, alltså Robert Bly, så här:
Sommaren är här. Lägg ut bryggan.
Bär ner kanoten, leta reda på dina gamla
böcker - fågelböcker, Hawthorne. Kör
till Gooseberry. Sommaren kommer också
till svenska öar. Linnet dras av stolarna,
blå skålar ställs fra m, dikter blir skrivna.
Säg det en gång till. "Sommaren är här."
Även om någon dött, är sommaren här.
Som sagt...
Dikten från Robert Bly: Min dom blev tusen år av glädje, översatt och tolkad av Magnus Ringgren och Bo Gustavsson, Edition Edda 2008.
Så jobbar vi med nyheter