De flesta artister släpper studioalbum efter studioalbum och ibland, när andan faller på eller skivbolaget önskar, kommer det ett samlingsalbum eller en liten julskiva, som parenteser i utgivningen eller kuriosa för fansen. Sen finns det ett fåtal artister som Ane Brun, som gör dessa ”mellansläpp” till karriärhöjdpunkter.
Inte på grund av att de ordinarie studioalbumen brister, knappast, men för att Ane Brun är en lysande uttolkare av andras musik och för att hennes parenteslåtar kan vara riktiga små guldkorn. Ett dubbelalbum som heter ”rarities”, sällsyntheter, får åtminstone mig att rysa av uppspelt förväntan redan före lyssning.
Och Rarities lever upp till alla förväntningar. Här blommar coverartisten Ane Brun ut fullt. Allt - countryvisor, r’n’b-låtar, Beatlesdängor och syntklassiker - stöps om till vackra, intensiva Ane Brun-låtar. Vissa låtar har förstås gjorts om mer än andra, Ameries r’n’b-hit 1 thing, till exempel. Med sin monotona refräng är den kanske den enda låt som låter mer kul än bra, det känns att den verkligen i grunden är gjord för att vara dansgolvsdänga.
Andra låtar är redan i sitt original närmare Ane Bruns eget uttryck, men får ny lyster och blir speciella i hennes händer: som Julie Millers All my tears (en personlig favorit i sin originalversion) och Emmylou Harris Orphan girl. Beyoncés Halo låter som specialskriven för Brun.
I ett par ovanliga fall låter hon originalversionen smitta av sig ordentligt på tolkningen. Lyssna bara på fantastiska Fly on the windscreen i version med Vince Clarke för att få svaret på frågan hur Depeche Mode hade låtit med Ane Brun som bandmedlem. Hennes liveversion av Jóga, inspelad på Polarprisgalan 2010, är lika mycket en hyllning till Björk som något annat.
Allt är dock inte covers. Bruns egen Humming one of your songs finns med i en helt ny version. Daring to love är en helt ny låt, nästan lite Nick Drake-ig i sitt gitarrspel, en låt som sällar sig till de allra bästa i Bruns utgivning: direkt och återhållsamt dramatisk. Oh love, från senaste studioalbumet It all starts with one, spelas i en ljuvlig pianoversion.
Dubbelalbumet Rarities följer direkt efter det lika utmärkta dubbelalbumet Songs 2003-2013, som en del i Ane Bruns tioårsjubileum som artist. Visst längtar man efter ett ordinarie studioalbum också, men när Ane Brun sopar studiogolvet och samlar ihop strölåtar som inte fått plats någon annanstans blir det kalas på riktigt. Alla hennes parenteslåtar låter som utropstecken.