En countryupptäckt att vårda ömt

Folk/country. Att upptäcka Pete Molinari är som att öppna en skattkista. Hans röst är varm som smält guld, med rasp av tidiga Dylan och ekon av gamla hjältar som Woody Guthrie. Han sjunger med pondus och det vilar något självklart över hans tredje album. Kistan är full av gamla diamanter som putsas så de blänker nytt och fräscht. Är det inte sammetslena 50-talspärlor, så är det 60-talsfolk eller bärnstensblues. Stundtals ändtals vackert, med högre växel när det behövs, känns A train bound for glory tidlös och Pete Molinari definitivt som ett namn att hålla koll på.