CRISTINA KARLSTAM: En bortglömd konstskandal

Ändå är det inte mer än tre år sedan Tensta konsthall under minst sagt uppseendeväckande former i praktiken "lades ner". Då sparkades nämligen konsthallens driftiga, kunniga ledare Gregor Wroblewski och Celia Prado under hänvisning till diverse luddiga påståenden som hade med ekonomi, konstnärlig profil och annat att göra. Den högkvalificerade utställningsverksamheten ansågs vara opassande i Stockholmsförorten och mer lämpad för innerstadens "konstelit". I själva verket var det en kulturskandal utan like när de ekonomiska förutsättningarna plötsligt förändrades och styrelsen gick emot sin egen ledning. Något som skulle kosta Sverige en av de allra främsta arenorna för samtidskonst. Och beröva Sveriges ledande konstkritiker, Lars O Ericsson, hans jobb på DN, vars kulturchef fann hans engagemang för Tensta konsthall oförenligt med hans kritikerverksamhet.

Därmed ströps en viktig verksamhet som inneburit att vi i Sverige kunnat se företrädesvis videokonst av några av samtidens allra största, mest inflytelserika och internationellt verksamma konstnärer på hemmaplan. Och en viktig röst i det offentliga samtalet om konst tystades i och med Ericssons sorti. Hans bok Mordet på Tensta konsthall, som utkom våren 2005, fick inte heller det genomslag den borde ha fått med sina grava avslöjanden om maktmissbruk och manipulationer.
Om allt detta visste ABC inte att berätta ett enda ord när man nu informerade om att politiker och bidragsgivare halverat anslagen till det som i dag till namnet är Tensta konsthall. En försummelse som tveklöst gjorde att hela inslaget hängde i luften.

Kanske är det helt enkelt så, att tiden äntligen börjar ge kritikerna av Tenstaskandalen rätt och att ansvariga tröttnat på att hålla dagens infantiliserande "dagisverksamhet för vuxna" under armarna. Något som senast till och med Nationalmuseum deltagit i. Där har personer från det invandrartäta Tensta fått plocka fritt bland Nationalmuseums föremål och konst och kombinera dessa "fynd" med egna verk. En vacker, lite naiv tanke som knappast bygger på kunskap eller ens respekt för de inblandade. Konsten reducerad till "älsklingsprylar" ,utställda tillsammans med pärlbroderier och diverse andra hemmagjorda föremål - onekligen långt ifrån det kvalitetsideal som präglade Tensta konsthall innan den gick i graven.
Det må räcka att påminna om utställningar av viktiga konstnärer som Magnus Wallin, Shirin Neshat eller Salla Tykkä för att väcka minnet av den högklassiga verksamhet som försiggick i Tensta under de år paret Prado-Wroblewski verkade där. Om den terapiverksamhet som nu gått under namnet Tensta konsthall tvingas upphöra kanske man kan börja hoppas på en återuppstånden verklig Tensta konsthall under kompetent ledning?

Cristina Karlstam: En bortglömd konstskandal

SJUNDE DAGEN. Minnet är kort. När tv:s regionalprogram ABC i veckan som gick sände ett inslag om nedläggningshotade Tensta konsthall presenterades det hela som en nyhet helt utan bakgrundshistoria.