En barock afton
Så var den då här, Konstsommars sista musikafton för året, och inför ett absolut fullsatt orangeri i Linnéträdgården framträdde de fyra musikerna i The dancing masters. De skulle spela engelsk folkbarock, men det är musik med förgreningar såväl till svensk, fransk som spansk musik.
Uppläst tidsdokument
Den engelska countrydance (eller "rounds") hade motsvarigheter i franska contredanse och i svenska kontradansen eller kadriljen. Som sällskapsdans var den mycket populär och dansades t ex gärna i sin engelska form vid drottning Kristinas hov i Uppsala, något vi fick höra ett uppläst tidsdokument om. Vi fick höra exempel på allt detta, dessutom på den engelska "catch", vilket ungefär motsvarar vad vi kallar kanon.
Engelskt skedklapper
Musikgruppens uttrycksformer varierade från närmast medeltida bordun eller tidig organumteknik till modernare flerstämmig sats. I avsaknad av ackordinstrument för generalbas-spel kunde gamban användas för ackordspel, antingen pizzicato eller arco. Borduner kunde spelas på nyckelharpan, vevliran eller säckpipan, vilka instrument också användes i "vanlig" stämföring. Slagverk var stor trumma (ofta väl stark mot de andra musikerna), tamburin eller hederligt engelskt skedklapper (träskedar).
Kärleksfulla visor
Alla fyra musiker bjöd på sig själva i såväl glada, småvirtuosa danser, oanständiga eller kärleksfulla visor och kärnfulla "catches". De sångliga prestationerna var ibland långt ifrån perfekta. Tappert kämpade musikerna med salvärmens förödande inverkan på instrumentens strängar. De tog t o m tillfället i akt att underhålla publiken utomhus i pausen och att locka publiken med sig in igen, så kallad musik för inspelning. Vi fick också direkt efter pausen opålyst höra en riktig "barockkändis", Clarkes Prince of Denmark's march, mer känd som Purcells Trumpet voluntary.
Lyckat försök
Grupper för tidig musik kan välja mellan att antingen spela så korrekt tidstroget det går eller att uttrycka den dåtida musikens glädje eller sorg över livet. Med sitt musikval och med de talrika influenser, ibland smått "jazzy", man vill ha med i framförandet, får man nog anse att The dancing masters har lyckats fånga så mycket det går av spel och uttryck. Sista musikaftonen i Konstsommar; är sommaren slut nu?
Så jobbar vi med nyheter