Elegant men stelt

Jean-Baptiste Poquelin var som 22-åring en misslyckad skådespelare med storvulna drömmar. Vi får möta honom vitsminkad, högtravande deklamerande blankvers enligt franskklassicistisk modell, medan gatupubliken kastar ruttna grönsaker på honom. Han lyser likt en tragisk clown, där sprickan mellan självuppfattning och publikmöte är ett smärtsamt sår.

Hans teatertrupp är skuldsatt och Jean-Baptist hamnar i fängelse. Ett kort tag efter fängelsevistelsen vet man inte så mycket om vad som händer honom. Men han dyker upp igen ett tag senare, genomför en lysande turné i landsorten som kommer att vara i 13 år och landar i Paris 1658 som teatermannen Molière. Hans trupp blir skådespelare vid hovet. Men vad hände precis när han blev frigiven och vem löste ut honom? Eller snarare: vem förlöste geniet i honom?

Här berättas om en rik man, M. Jourdain, som löser ut skådespelaren från fängelset. Som motprestation kräver han undervisning i skådespeleri och hur man skriver poesi så att han kan förföra en ung dam. Jean Baptiste kommer till hans lantgods, klär ut sig till präst för att lura omgivningen och blir handlöst förälskad i den rika mannens intelligenta och vasstungade hustru.

Tartuffe, Den inbillade sjuke, Den girige och De löjliga preciöserna, den teaterintresserade kommer att ha fullt upp med att identifiera pjäser och repliker i filmen. En del är mer fiffigt invävt än annat. Laurent Tirard diktar fritt om denna gåtfulla tid i dramatikerns liv, men ganska likt brittiska Tom Stoppard, som skrev manuset till Shakespeare in love.
Dramatikerns diktade värld visar sig hänga samman med hans verklighet i båda filmerna. I handlingen kan man se embryon till författarnas pjäser och starka kvinnor driver berättelserna framåt.

Men om Shakespeare in love berättas flyhänt och kvickt, så dras Molière med aningen tungfotat tempo. Den rikligt förekommande samhällssatiren i Molières pjäser får inte något fäste i filmens handling. Den lyfter inte riktigt ur de sirliga bugandet som ofta kännetecknar fransk kostymfilm. Och Romain Duris, som bland annat kunnat ses i det mer allvarliga samtidsdramat Mitt hjärtas förlorade slag, är ingen komediskådespelare.

Hans stripigt långhåriga Molière blir ibland stel och fånig, medan Fabrice Luchinis äldre rika herre är rolig på riktigt med all sin inbilskhet som kommer på skam.
Men det är vackert filmat och kostymer och miljöer från mitten av 1600-talet är läckra att se på. Filmen Molière hyllar teatern och det skådespeleri som når bortom ytlig och konstlad förställning. Historien är fint flätad, filmen är elegant och underhållande, men når inte riktigt samma nivå som Ariadne Mnouchkines film om teatermannen från 1978.

Elegant men stelt

Den teaterintresserade kan finna en hel del underhållning i filmkomedin om Molière. Susanne Sigroth-Lambe har roats av en fransk kostymfilm med hög men lite stel svansföring.