– Om inte Ola hade drivit den här frågan så envist i alla år vete sjutton om det hade funnits något musikhus i Uppsala, säger Bertil Norbelie, Ola Carlssons efterträdare som ordförande i vänföreningen.
Och det går inte att ta miste på Ola Carlssons engagemang. När UNT träffar honom för ett samtal med lunch småpratar han med nära på alla i Konserthusets personal som kommer i vår väg. Ivrigt och hela tiden med ett tips som kan gagna verksamheten i rockärmen.
Han har nyligen besökt det nya konserthuset i Oslo, det nästan osannolikt påkostade, och operan i Köpenhamn, som precis som Uppsalas Konserthus är ritat av arkitektfirman Henning Larsen Tegnestue, och har intryck att förmedla.
– Jag tycker förstås att det är väldigt roligt att huset har kommit till. Och att det fungerar. Efter så många problem som det har varit tidigare, säger Ola Carlsson, som från instiftandet av Musikens Hus Vänner 1988 och fram till att bygget äntligen stod klart 2007 förekommer i otaliga debattinlägg och insändare i UNT:s arkiv.
Vänföreningen fick streta i motvind ganska länge innan den fick gehör för sin sak, men då ska man komma ihåg att debatten om ett konserthus i Uppsala pågick ännu längre. Redan på 1910-talet lyftes frågan.
– Avsikten var i grunden att det saknades ett hus för musik i Uppsala. Det var vad vi kämpade för och jag tycker att det är underbart att ha fått vara om det.
I dag, när Uppsala faktiskt har ett Konserthus, har Musikens Hus Vänner gått in i en ny fas där de helt enkelt stöder verksamheten, bland annat genom att dela ut stipendier och genom att ge unga musiker möjlighet att få tillgång till husets scener.
– Det fina med vår förening, tycker jag, är att vi redan i stadgarna bestämde att vi skulle ha en fond. Det gör att vi kan göra något för ungdomarna, och det har givit oss möjligheten att komma tillbaka när det har blåst hårt, säger Ola Carlsson, som fortfarande är aktiv i förvaltandet av fonden.
Ola Carlsson beskriver sig som entreprenör i grunden, och det är också via sitt intresse för näringsliv och företagande han hittade fram till sitt kulturella engagemang. Som chef för avdelningen Information och Samhällskontakt på läkemedelsjätten Pharmacia, där han arbetade i 30 år, insåg han hur viktig kulturen kan vara som sammanhållande kraft. Flera kulturella satsningar inom företaget ledde till en satsning på kultursponsring och ett samarbete med Orphei Drängar. Därifrån var steget till musikhusaktivist inte särskilt långt.
Det tog mycket tid i anspråk, och det var mycket jobb. Men under sina år som ordförande i Musikens Hus Vänner hade Ola Carlsson inte en tanke på att ge upp.
– Om man tror på en sak måste man vara förvissad om att det är rätt och riktigt. Jag tror att det var Sigmund Freud som sade; När man ser tillbaka är det de dagar då man kämpade som hårdast som man uppskattar mest.