Stefan Warnqvist: Eldkvarnboxen en skattkista

Eldkvarn har i år firat smått ofattbara 40 år som grupp. Detta jubileum har uppmärksammats bland annat genom den nytugivna boxen Den goda skörden, som består av 10 CD, en 154-sidig bok i LP-format samt en dignande USB-sticka med 24 konserter från tidigt 70-tal fram till idag, plus outgivet material, singelbaksidor och låtar som spelats in till olika hyllningsskivor.

Eldkvarn startades i Norrköping 1971 av bröderna Plura och Carla Jonsson samt basisten Tony Thorén, som alla tre fortfarande är medlemmar. Låtarna från 70-talet visar upp ett band som sökte sig fram för att hitta sin form. Influenserna från det sena 60-talets psykedeliska rock och de svenska proggbanden i början av 70-talet är påtagliga, men även cabaret och teatermusik färgar de tidiga låtarna. Med dagens öron låter gruppen ofta både flummiga och amatörmässiga, och Pluras texter på de första skivorna är antingen dunkelt halvkryptiska eller krystat politiska. Men också det som i dag känns rätt daterat visar att gruppen redan då gick lite vid sidan av sin egen samtid, lät inte riktigt som någon annan och det gör låtarna fascinerande att lyssna på.

Gruppens första stora framgångsperiod var på 80-talet. Eldkvarn blev ett mer renodlat rockband med personligare texter. De var ett formidabelt liveband och rörde sig obehindrat mellan new wave, ösig rock med nästanpunkig energi, sofistikerad souldoftande pop och reflekterande singer/songwriter-rock. Plura utvecklades under de här åren som sångare och gick från ett brötigt och begränsat uttryck till en röst med mycket själfullhet och egen personlighet. Texternas målande berättelser visar upp många sidor: storstadscynism, naturromantik, självdestruktivt leverne, spirande kärleksförhållanden, kraschade relationer, nostalgiska återblickar på uppväxttiden och självmytologiserande skrönor om Eldkvarn som grupp. Poesi och jordnära realism möts och Plura är i många avseenden vår tids Taube eller Cornelis. Trots en hel del nödrim är det en förbluffande låtskatt han har byggt upp.

I boxens medföljande bok dissas Eldkvarns 90-talsskivor flitigt av de medverkande skribenterna. Det blir som ett tröttsamt mantra och smakproven från de skivorna visar att det är oförtjänt. Eldkvarn hamnade i lite medieskugga under de åren, men behöll sin nyfikenhet och prövade nya stigar istället för att vila på sina lagrar och göra det förväntade. Och däri ligger mycket av förklaringen till att Eldkvarn har fortsatt att vara relevanta till dags dato och nått en ny storhetsperiod under de senaste åren.

För den som har upptäckt Eldkvarn på senare tid, och kanske mest har hört hitlåtarna, är det här en box som visar hur mycket mer högklassig musik gruppen har gjort. Och även för de som har följt gruppen i många år, köpt alla skivor och äger Pluras alla böcker är den här boxen rena skattkistan.