Eldkvarn brinner än

Vid sidan om alla stajlade trender, Idol-trender och retrotrender styr Plura Jonsson och hans Eldkvarn vidare, drygt 30 år efter starten, som en liten gerillatrupp i artist-Sverige. Bandet är osannolika överlevare i en hård bransch som egentligen bara tolererar medievinnare.
Men Plura har något att berätta, en historia att lägga fler kapitel till. Nya skivalbum droppar stadigt ned, och utöver sångskrivandet har han på senare tid blivit en friskt självutlämnande bloggare. Och nästa år kommer hans första roman, enligt vad som lovats.
Fram till dess kan vi avnjuta den här kombinerade cd:n och dvd:n, inspelad live på Victoriateatern i Stockholm. Det är inte första gången Eldkvarn gör en ¬liveskiva, minns till exempel ¬Cirkus Broadway från 80-talet. Eller Tempel av alkohol, från saligen avsomnade Rackis i Uppsala.
Ska man jämföra med tidigare årgångar så har Eldkvarn utvecklats bort från det handfasta rockbandet, till en allt friare klangväv kring Pluras röst. Alla band har förstås sina bättre och sämre dagar, men inspelningen från Victoriateatern fångar Eldkvarn i en klar formtopp.
Det är full passion i Pluras röst och låtarna från senaste studioskivan får än större närvaro i liveformat, till exempel den ömt återblickande Blues för Bodil Malmsten. Eller Inget bra för mig själv, en rumlares självbikt som alla som någonsin släppt hämningarna i jakten på den förhöjda livskänslan kan känna igen sig i.
Keyboardisten Claes von Heijne drar ett jättelass och spelar ångande hammond och porlande rockpiano modell Roy Bittan nästan bättre än Bittan själv. Alltmedan Carla Jonssons gitarrlicks och solon lägger sig som intensiva kaskader över hela konserten.
Flera äldre låtar är kraftigt omgjorda, till exempel Kärlekens tunga som hade ett ganska hårt 80-talsbeat i original, men här är en mjuk shuffleballad med snudd på gospel. Och den extatiska höjdpunkten kommer när hela bandet drar i gång i 3:ans spårvagn, efter Pluras akustiska inledning. Sedan blir det kanske lite för många lugna låtar på rad.
Den medföljande konsert-dvd:n har i stort samma låtmaterial, men bjuder också en intim dokumentär om bandet och dess historia. Många roliga anekdoter avhandlas, och Pluras direktiv om när bandet ska ta av sig kavajerna på scenen visar väl att inte heller Eldkvarn är helt fria från image.

Eldkvarn brinner än

Eldkvarn har blivit ett osannolikt överlevarband och den här gången har Plura mer att berätta än på länge, skriver Ulf Gustavsson.