Efterapande Beyoncé

R'n'b. Efter 2006 års strålande, hårda och vassa soloalbum B'day blir nya I am ... Sasha Fierce något av en besvikelse. Inte bara det luddiga temat, där Beyoncés mer vågade scen-alter ego Sasha Fierce tillägnas halva plattan, känns tamt. Upprepningarna från förr är fler och tydligare. Beyoncé brukar föra den hyperkommersiella r'n'b:n framåt, men nu gör hon om gamla succéer. Både egna och andras: Single ladies (put a ring on it) är som en korsning mellan Jumpin' jumpin' och Independent women.

Hiphoppiga Diva är förvisso rejält underhållande, men grundidén är snodd från Lil Waynes A milli, med en referens till Kelis Bossy som grädde på moset. Och man vill ju helt enkelt inte ha sin Beyoncé som en efterapare.
Med det inte sagt att I am är ett dåligt album. Det är ju ändå Beyoncé. Den vemodiga könsrollsballaden If I were a boy är en låt som bara växer, och hetsiga Britneydiscon i Radio överraskar glatt. Skönsången i Ave Maria (som hon faktiskt inte wailar sönder!) kommer att få Idolwannabes världen över att öva och öva framför spegeln. Men upp till B'Days, eller Destinys Childs höjdpunkter når det inte.

Efterapande Beyoncé

Hiphoppiga Diva Beyoncé är förvisso rejält underhållande, men grundidén är snodd från Lil Waynes A milli, skriver Johanna Åberg.