Efter undergången

Manhattan ligger öde. Gräset skär hål i asfalten bland de rostande bilarna. En flock hjortar kommer springande. Inte riktigt det New York vi är vana vid. Men så har också hela mänskligheten blivit utplånad av ett virus som var tänkt att bota cancern.
Men, titta, en röd sportbil kommer i vild karriär genom gataorna . Bakom tratten sitter en man med ett gevär och en hund. Tydligen finns det åtminstone en människa kvar.
Mannen, överstelöjtnant Robert Neville, var en av dem som forskade på viruset men var själv immun mot det. Nu har han inte sett en människa sedan den stora Evakueringen för tre år sedan. De nattlevande zombierna räknas inte och förresten ser de honom enbart som mat. Hans överlevnadsinstinkter är starka och det tillsammans med hoppet har hållit honom levande. Likaså hans idoga knog med att hitta botemedel.

Ensamheten som öde och utmaning har haft sina uttolkare genom kulturhistorien. Robinson Crusoe träffade förvisso på Fredag och Tom Hanks hade sin boll Wilson på sin öde ö. Neville har åtminstone människans bäste - och här ende - vän, hunden Sam, som räddar honom från att bli helt tokig.
Romanen I am legend har filmats två gånger tidigare - The Last Man On Earth och The Omega Man. Den blandar katastroffilm med zombieverkningar med ensamhetsfilmerna. Resultatet har blivit smått fascinerande samtidigt som det till slut blir ganska förutsägbart. Ändå är det ofta spännnade att se hur filmarna skapat sin dystopi. Ett totalt övergivet Manhattan med tusentals bilar stående och de jättelika skyskraporna som monument över en försvunnen mänsklighet är suggestivt otäckt. Särskilt första halvan av filmen där vi vartefter får fakta om vad som hänt håller intresset vid liv, likaså den starka skildringen av den djungel den forna stadsmiljön blivit.

Will Smith gör ett bra jobb som ett slags övermänniska: supertränad soldat, forskare och familjefar (innan katastrofen), lika bra i alla rollerna. Han får lika goda möjligheter att visa sin tränade kropp som tårarna han fäller över allt som gått förlorat.
Som helhet är I am legend en betydligt mer påkostad variant av 28 dagar senare. Det är samma slags varningsklocka inför vad medicinska experiment kan leda till.

Efter undergången

Björn G Stenberg har sett I am legend, en snygg dystopi där temat är ensamheten som öde och utmaning.