Efter delfinalen i Karlskrona: "Hon är den schlagerdrottning tävlingen saknat"

Hon är den schlagerdrottning tävlingen saknat och som BWO behöver för att inte känna sig allt för säkra på att representera Sverige.
Favoriterna höll undan vilket fick många att pusta ut. Även Bengtzing.

Linda Bengtzing. Hur svårt kan det va. Inte vidare svårt. Hon bjöd på den schlager vi är vana vid. Den schlager hon gör så bra och som hon vet fungerar. Lika säkert som luggen ligger till vänster, de röda handskarna klibbar och glädjen bubblar över, lika säkert var det att hon skulle gå till sin tredje final i Globen.
Det var så oerhört skönt att slippa löjliga skrällar. Att Strömstedt inte gick vidare är taget alla dagar i veckan.
När det gäller Nordman behöver ni inte vara oroliga. Pajsarna slås utan några problem ut av Carola och Andreas i Kiruna. Allt annat vore skandal.

Sibel tror jag inte heller på. Hon är skör och vill så mycket men det blir ingen ny Sonja Aldén av det här. Låten håller helt enkelt inte.
Men det var på nytt en deltävling med högt och lågt. Och jag blir lika förvånad varje gång över de låga insatserna. Eller ickeinsatser.
Daniel Mitsogiannis med Pame var och är en ren kopia av Måns Selmerlövs Cara mia i kombination med lite balkantakter.
Och ur samma kopieringsmaskin hade Fronda gjort sitt jobb. Med Ingen mår så bra som jag försökte han hoppa sig fram som Frida senast. Fronda jobbar men det går inte lika bra trots den barnvänliga attityden.

Calaisa med If I could var en svensk version av irländska familjeföretaget The Corrs och de föll trots allt med flaggan i topp.
Tänk på att det irländska bidraget i år är en docka. Så allt som förknippas med den gröna ön kan vara riskabelt i Belgrad.

Efter delfinalen i Karlskrona: "Hon är den schlagerdrottning tävlingen saknat"

Det osar och dånar. Charlotte Perrelli äger showen och med en mikrofon glittrig och mustig som ett hiphopharem och en framtoning som en riktig stjärna tog hon sig till Globen och är halvvägs till Belgrad.