MARKUS HUSS: Efter BLM kommer ALT och OLM

Sedan några veckor tillbaka pågår - andra har kallat det "rasar" - en debatt om kulturkonservatism på Expressens och Aftonbladets kultursidor. Namnkunniga kulturpersonligheter försöker, vid sidan av svartmålning och pajkastning, svara på frågan om det är radikalt att vara kulturkonservativ i dag, i en tid då kulturarv och litteraturkanon ifrågasätts och misstänkliggörs. En viktig debatt - visst. Men bättre än alla argument som förespråkar vikten av kunskaper om litteraturen och dess historia är att faktiskt producera sådana. Återvända till litteraturens verkstad således, och lämna diskussionsklubben åt sitt öde.

December månad bjuder på två sådana tunga argument för litteraturens omistlighet. I början av december såg tidskriften Ordfronts litterära satsning OLM dagens ljus med en pigg och snygg specialutgåva tillägnad litteraturen och läsningen. Förutom en rad tankeväckande artiklar introducerade Nanna Johansson en "recensionsserie", där hon en gång för alla på ett befriande sätt i serieformat fastslog Harlequin-romanens undermålighet med rubriken "Inte så jävla lockande".
Att det andra numret av förlaget Atlas litterära satsning ALT (Atlas Litterära Tillägg) i veckan presenterades för ett fullsatt auditorium på Teater Tribunalen i Stockholm tyder jag som ännu ett lovande tecken i tiden: litteraturen är på frammarsch!

ALT-redaktören, författaren och den tidigare UNT-medarbetaren Peter Fröberg Idling inledde kvällen med att understryka ALT-redaktionens primära drivkrafter i sitt arbete: lusten och glädjen. Jag tror att Fröberg Idling därmed satte fingret på någonting som ofta glöms bort i allvarliga diskussioner om litteraturens värde för oss människor: att det också, vid sidan av alla obligatoriska lovord, är så förbaskat roligt med litteratur.
Mindre inspirerande blev det inte heller av att lyssna till den svenska översättaren av Mircea Cartarescus verk, Inger Johansson. Tillsammans med redaktören Viktoria Jäderling och förläggaren Gunnar Nirstedt samtalade hon om arbetet med översättningen av Cartarescus hyllade trilogi Orbitor. Några svar på hur översättningen hade gått till fick publiken inte: "Det är omöjligt att beskriva", konstaterade Johansson bestämt. I stället myntade hon namnet på ett nytt medvetandetillstånd, vid sidan av sömnen och vakenheten, som Cartarescu-läsaren enligt Johansson träder in i: "det cartarescianska medvetandetillståndet". I denna drömlika sinnesstämning hade hon befunnit sig under hela översättningsprocessen, som genomgående präglats av ett tätt samarbete med författaren Mircea samt redaktören och förläggaren på Bonniers, kallade "de första läsarna". När så trilogin äntligen stod klar meddelade författaren sin svenska översättare: "Nu är boken din och min i samma mån". En vacker avslutning på ett samtal, där översättarens roll som medskapare av det litterära verket tydliggjordes.

Satsningar som ALT och OLM utgör en veritabel vitamininjektion för en samtid som tycks föredra det visuella framför det språkliga (märkligt nog känns ALT:s fullständiga avsaknad av bilder befriande). Det bådar också gott att de äldre och anrika tidskrifterna, som man uppenbarligen alluderar till i valet av tidskriftstitel, är insomnade Bonniers Litterära Magasin och den alltid lika spaltrika Times Literary Supplement. Äntligen ambitioner och visioner i stället för räddhågsna sneglingar på inbillade konsumenttrender! Fler förlag borde följa dessa exempel. Årets julklappar lyder således: ALT, OLM och Orbitor-trilogin.

Markus Huss: Efter BLM kommer ALT och OLM

SJUNDE DAGEN. "Satsningar som ALT och OLM utgör en veritabel vitamininjektion för en samtid som tycks föredra det visuella framför det språkliga", skriver Markus Huss.