Effektivt med små medel

Han blir både rörd och lite uppspelt av hennes problem och vågar inte berätta för Anna att han inte är psykiater. Det ena besöket följer på det andra och efterhand byggs det upp en underlig ritual mellan dem.Patrice Leconte har gjort ett antal utmärkta och förbryllande filmer tidigare. Nämnas kan Hårfrisörskans make, Änkan på Sainte Pierre och Mannen på tåget.Den här gången berättar Leconte stramt och återhållet. Trots den starka erotisk laddningen i filmen är det bara med små medel; diskreta förändringar i ansiktsuttrycket, subtila gester, ögonkast och leenden han får till stämningen. Men den blir desto effektivare.Han berättar i härligt långsamt tempo där de små detaljerna blir desto viktigare. Hela tiden byggs också spänningen upp om hur det egentligen ska bli mellan dem.Både Anna och William är sammansatta figurer som utvecklas i de udda sammankomsterna. Sandrine Bonnaire och Fabrice Luchini är smått perfekta i detta kammarspel och lyfter mycket av filmen.Detsamma gäller birollerna där särskilt Hélène Surgère som den bitska sekreteraren är betydelsefull.En film om att våga ta språnget.Lite minus för den typiska franska upplägget att hantera äldre man/ung kvinna, men det är en randanmärkning.Leconte lyckas igen med att göra en lika fängslande som innerlig film om att hantera denna vår tillvaro.