Dyr champagne bortkastad på SVT
SJUNDE DAGEN. Man talar om dagstidningarans död. Om att allt fler läser på nätet. Att tidningsredaktioner satsar allt mer på nätet är sant. Men om papperstidningens död tänker jag inte sia.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men just när man verkligen blivit itresserad klipps man tillbaka till studion och får veta att hela intervjun går att se på nätet. Det känns som om public service har blivit trailers för sina satsningar på hemsidan. Vad tusan betalar jag tv-licens för, muttrade jag och blev arg. Inte för att jag inte har installerat de program man behöver för att se webb-tv, inte för att skärmen är mindre och ljudet sämre. Snarare för att Babel är en halvtimme, inte längre, inte långt nog för att sända hela intervjun. För att SVT följer minsta motståndets lag, och för att tittarsiffror är Gud på Gärdet. Men bland de program som har, eller har haft, högst tittarsiffror (när landslaget spelar fotboll räknar jag inte) finns K-special och På spåret.
Det kan tyckas att dessa är motsatser, men alls icke - de är folkbildning och underhållning i ett. Liksom Babel. När SVT sedan äntligen sände årets mest redan på förhand omtalade dokumentär Ordförande Persson under fyra kvällar kommer det till tittarnas kännedom att på nätet finns en timme extra efter varje sändning. Alla andra kommentarer kring Ordförande Persson lämnar jag åt ledarredaktioner runt om i landet. Slutet på historien skulle kunna vara namnet på SVT:s serie om sig själv men det är en ny satsning - som bygger på internet. Enligt programledaren har sex av Sveriges populäraste (läs bäst säljande) författare skrivit början på varsin historia. Det är upp till tittarna med författardrömmar att skriva slutet. Texterna hittar man på SVT:s hemsida. Själva programmet (45 minuter långt, det är långt i SVT) presenterade författarna och deras "börjor" så att man sedan kunde gå in på nätet och läsa, fundera och skriva. Tänk den dag när Lisbeth Åkerman efter sin påa av en nyhet säger "och det kan ni se på nätet".
Nej, det kommer inte att hända, men SVT är gruvligt nära en kvalitetsdöd. Det visades under tre lördagsnätter. Eller det som visades var kvalitet - men vad hände med intelligensen i tv-huset? När Fassbiders Berlin Alexanderplatz i nyrestaurerad version äntligen skulle repriseras efter 26 år, vad gör SVT? Bestämmer sig för att sända flera avsnitt i rad med start klockan 23 en lördagskväll. En serie som, enligt SVT, varit en av deras mest efterfrågade. När pressmeddelandet om att SVT skulle sända serien damp ned i inkorgen jublade undertecknad. Sist den sändes var 1981 och jag sov troligen som det spädbarn jag var medan Günther Lamprecht som Franz Biberkopf lämnade Tegel för att vända sig om försöka ta sig in igen. Jag sov när han försökte vara en anständig människa i en tid som inte väl lämpade sig för sådana. Jag sov 2007 också. Så vad tänker SVT? Nyrestaurerad Berlin Alexanderplatz som många velat se igen. Mitt i natten. Lördag. Massa avsnitt på raken, ungefär som att trycka i sig fyra flaskor av den dyraste champagnen på en gång - visst känner man smaken på två glas, sedan blir det mest bubbel. Om man lyckas hålla sig nykter och vaken.