De båda artisterna har spelat ihop lite då och då sedan femton år tillbaka.
– Musik är ju som språk, och vi pratar samma språk. Ulf och jag förstår varandra väldigt bra när vi spelar ihop, säger Jan Lundgren.
Med konserter runt hela världen och ett antal egna projekt vardera har det varit svårt att satsa på något gemensamt. Men för något år sedan tog de sig tid, och gjorde förra sommaren en provkonsert på en festival i Skåne. Sedan kom en inbjudan från Musik i Uppland om att göra en länsturné, och gitarr & piano-duon tackade ja.
Nu har Jan Lundgren och Ulf Wakenius samlat en gemensam repertoar på 10-15 låtar, där de bidrar med ungefär hälften var av både egna kompositioner och jazz-standards. Även någon svensk folklåt finns med på listan.
Repeterat ihop har de inte gjort särskilt mycket sedan testkonserten. Det mesta av Art of Duo är dessutom ren improvisation, och där är just det gemensamma ”språket” stommen.
– En låt blir som ämnet man pratar om i tio minuter; som när någon slänger upp ett samtalsämne; ”fotboll”. Det är ett möte där vi lyssnar på varandra och musicerar i stunden. Med Ulf vet jag att vi kan kasta oss ut till än den ena än den andra sidan, och man vet att det ordnar sig, säger Jan Lundgren, som har spelat piano sedan han var fem år gammal.
När han som femtonåring upptäckte jazzen blev musikintresset en besatthet, och den lovande tenniskarriären fick läggas åt sidan. Sedan 90-talets mitt har Jan Lundgren spelat världen över med de största inom genren, och släppt en strid ström av plattor. Den egna musiken är ofta melodisk och avskalad, och han kombinerar gärna jazzen med folkmusik.
Gitarrvirtuosen Ulf Wakenius har sedan debuten på 70-talet jammat med bland annat Nils-Henning Örsted Pedersen och flera amerikanska jazzlegender. Tyngsta meriten är hans medlemskap i Oscar Peterson Quartet, där han började spela 1997.
Hur skiljer sig då Art of Duos stil från era egna sound? frågar jag Jan Lundgren.
– Man kommer att få höra oss med alla våra typiska drag, man är ju alltid den man är som artist. Men sammanhanget är ovanligt naket, säger han.
Trots alla olika projekt tröttnar Jan Lundgren till och från på sig själv som musiker, även om det händer alltmer sällan.
– Jag tror det beror på att man lär sig mer, och får fler möjligheter att uttrycka sig.
Helt nya konstellationer kan dock hjälpa mot eventuell leda. Särskilt om det är extra improvisatoriskt och avskalat som med Art of Duo.
– Varje gång man ställer sig på scenen och vågar utmana sig själv, det är då man kan födas på nytt som musiker, säger Jan Lundgren.