Duo behandlar storvulna ämnen

Jacques Werup och Mikael Wiehe är ett udda par. För snart 40 år sedan försökte de sig på ett samarbete, i Werups poesi- och jazzorkester Spridda Skurar. Men Werups deklamationer och vilda frijazz krockade rejält med repetitionsledare Wiehes ambitioner. Samarbetet sprack inom några veckor.
- Jag var inne på experimentell musik, och Mikael sneglade åt ett helt annat håll. Han ville göra riktiga låtar, säger Jacques Werup på bred skånska.

På något sätt har ändå poeten, frijazzaren och skeptikern Werup och visdiktaren, sångaren och radikalen Wiehe alltid fortsatt att vara vänner. Trots att de tycker olika om allt, enligt Jacques Werup, som ömsom låter mycket allvarlig och ömsom brister ut i gapflabb under telefonintervjun.
- Jag tror aldrig att vi har sagt ett ont ord om varanda, trots att vi tycker olika om allt; konst, samhälle och politik. Han har varit politisk engagerad, jag har mer varit en drömmare, ha ha!

För en tid sedan träffades de på en fest och hamnade i samspråk. De hade följt varandras karriärer på avstånd, men aldrig försökt göra något ihop. Men nu kände de att det var dags. Ja, det var till och med ofrånkomligt när tanken väl var tänkt.
- Det kom upp i en bisats när vi satt och pratade över köksbordet. Och då verkade det plötsligt ofrånkomligt.
Jacques Werup lägger ut texten om varför han och Mikael Wiehe fungerar så bra tillsammans i dag. Orden vill aldrig ta slut när han ska bedyra deras vänskap.
- Vi är två ord- och tonkonstnärer som möts fritt och lekfullt. Jag känner mig oerhört bekväm med Mikael och det tror jag att han gör med mig också. Vi har gjort tillräckligt mycket för att kunna tala öppet och säga vad vi tycker om varandras produktioner. Det här vill jag göra, det här gillar jag... Vi är inte heller obekväma för att vi är olika, det här är en tolerant föreställning.

Varför har ni turnépremiär i Uppsala?
- Det är nog mest en slump, men det är roligt att komma tillbaka till Reginateatern. Jag var där förra året och gjorde lite fuffens med en jazzensemble. Jag gillar lokalen, det är intimt. Det passar vår föreställning som är oerhört intim.

Enligt vad Mikael Wiehe sagt i en intervju handlar den om livet, döden, kärleken, politiken och tidens gång. Stämmer det?
- Ja. Varken mer eller mindre. Det räcker så, ha! Det är inga små anspråk, men så är det. På något sätt är det en lite gripande föreställning, som avklätt och naket visar vad tiden har gjort med oss.

Duo behandlar storvulna ämnen

Werup gillar Wiehe. Och Wiehe gillar Werup. De två skånepågarna känner varandra sedan ungdomsåren, men tycker olika om allt. I mogen ålder ger de sig ut på en gemensam turné, med start på Reginateatern i Uppsala.