Dubbelt upp för Me and June

Vi är i en utvecklingsfas just nu. Soundet förändras hela tiden. Det ska bli spännande att se vart det tar vägen, säger Elof Loelv, bandets producent som numera också är ordinarie trummis.
Efter att ha spelat ung, amerikansk collegerock i ett par år har Me and June nu börjat luta sig mer mot ett renare ljud, eller ett ²cleanare sound² som Elof Loelv själv uttrycker det.
Ljudbilden har blivit luftigare och vi satsar mer på melodier. Vi använder färre distade gitarrer och pillar ganska mycket med ljuden, förklarar Elof Loelv.
Me and June har redan mötts av lovord, bland annat i Fredags demospalter. Nyligen hörde dessutom en brittisk filmregissör av sig.
Han hade varit inne på vår myspacesida och undrade om vi ville göra titellåten till hans nya skräckfilm Bleach. Filmen kommer inte att gå på svenska biografer, men den ska visas på flera filmfestivaler. För oss är det här naturligtvis en stor grej. Dessutom är vi väldigt nöjda med resultatet. Låten blev mycket bra, säger Elof Loelv.

Ni är sista bandet ut under kvällens festival på Fyrishov. Hur känns det?
Jag vet inte om det är bra. Det kan vara en nackdel också. Folk kanske börjar gå därifrån. Men vi ska göra vårt bästa för att få dem att stanna. På lördag spelar vi i Gottsunda under Gottsundadagarna och då uppträder vi klockan 21.30. Det är nog bättre.

Du spelar trummor i ett annat Uppsalaband också, Apoteket Apan. Hur känns det att hoppa mellan två band?
Det går alldeles utmärkt. Apoteket apans musik är mer ²rakt på² och låtskrivaren ger mig ofta instruktioner, vilket är skönt på sitt sätt.
I Me and June har jag lite större frihet och bidrar med egna trumidéer. Jag trivs med båda varianterna. Apoteket Apan spelar förresten också på Fett me kärlek, klockan 20.

Det låter som att du har mycket att stå i för tillfället?
Ja, men det gör inget. Jag har just tagit studenten och är numera arbetslös, eller arbetsbefriad beroende på hur man ser det (skratt). Jag har gott om tid för tillfället.