Drömskt med vemodets mästare

SVENSK POP. Tio år har gått sedan albumdebuten för Tomas Andersson Wij, samtidstolkaren och vemodsmästaren. För fyra år sedan kom Blues från Sverige, och förra våren öppnades dörrarna till en bredare publik när han sjöng Carolas Evighet vid Melodifestivalens Globenfinal. Tala om osannolikt genombrott.
Sedan dess har han snurrat i radion och synts i kolorerade tidskrifter, listad som en av Sveriges sexigaste män. Men hans nya cd visar att han inte sviker sina artistiska ideal. Tvärtom har han fördjupat dem, med en stark uppbackning i studion.

Albumet framstår som en drömsk resa mellan då och nu, mellan barndomsminnen och stadsbilder t ex från Hornsgatan i början på 80-talet, till riktmärken i nuet. Det är en resa mellan oskuldsfull optimism, förändring och brustna illusioner - om att simma "för långt ut från land" som Tomas Andersson Wij sjunger i öppningsspåret, men utan att något blir entydigt svart eller vitt.
Och över alltsammans vilar det inkännande vemod som blivit hans signum. Med ett alltmer avskalat språk snuddar han vid de stora frågorna men dröjer sig också kvar vid detaljer och ögonblicksintryck, från såväl naturen som storstaden.

Med hjälp av Andreas Dahlbäck kläs sångerna i en känslig mjukrockproduktion, och Joakim Milders kongeniala stråkarrangemang ger kontraster och djup åt Andersson Wijs stillsamma röst som annars kan bli aningen likformig. Inte minst stråkarna gör att albumet lyfter, med doft av 60-talsschlager, Phil Spector och Scott Walker.
I dessa nedladdningstider är det således fortfarande möjligt att göra stora skivproduktioner med livs levande musiker.

Drömskt med vemodets mästare

Samtidstolkaren och vemodsmästaren Tomas Andersson Wij är tillbaka med ett album som framstår som en drömsk resa mellan förr och nu. Ulf Gustavsson är imponerad.