Drömmarna förgyller verkligheten
GÄST PÅ BOKENS DAG. I översikten Svensk arbetarlitteratur som givits ut under året lyfter Lars Furuland och Johan Svedjedal fram den klimatförändring och det paradigmskifte som inträffade under 1990-talet.
Hans bok i höst heter Rummet under golvet. Den ingår i författarens trilogi De utsatta och är, trots att den skrivits sist, den första delen i serien. Romanen inleds med att jagberättaren Nils friges från fängelset på Långholmen. Därmed har den fått samma öppning som en av 1900-talets klassiker, Alfred Döblins Berlin Alexanderplatz. Kjell Johanssons roman är också den en samhällsskildring. Och en berättelse som på ett liknande sätt uppehåller sig vid vardagsvillkoren hos dem som befinner sig längst ner i hierarkin.
Kjell Johansson debuterade 1972 med Det finns en krog på vägen till varje revolution. Mycket uppmärksammad blev romanen Gogols ansikte, när den kom 1989. Den bok som på 1990-talet gav Johansson en plats bland de allra intressantaste yngre författarna var Huset vid Flon. Den utspelas i förorten Midsommarkransen i slutet av 1940-talet och visar med eftertryck att upphovsmannens barndomsupplevelser har givit honom ett sällsynt rikt stoff. Som få andra diktare vet han genom självsyn vad ett liv i samhällets absoluta bottenskikt vill säga.
Huset vid Flon, som är den mellersta delen i trilogin, berättar ur pojken Einars perspektiv om utstötningsmekanismer och utanförskap som drabbar en hel familj i dess sociala utsatthet. I Sjön Utan Namn, som kom 2003, är det Einars syster Eva och hennes försök att vid vuxna år återskapa och komma till rätta med barndomsupplevelserna som står i centrum. Det betyder att författaren samtidigt avtäcker en värld och en verklighet, som annars brukar få lite uppmärksamhet eller ingen alls i det glättade självförverkligandets och den ytliga narcissismens tid. En genomgående fråga i romanen är hur formad en människa är av sitt ursprung och hur högt priset blir för den som försöker lossa eller rentav kapa sina rötter.
Detta spörsmål återkommer i årets bok Rummet under golvet. Här är det dock utsträckt till att gälla hela författarskapet och problemet om det går att skapa litteratur av erfarenheter som egentligen är tyngre än vad en människa klarar av att uthärda, se och bära. Svaret står att finna i det fabulerande där Kjell Johansson är en mästare. Han vet åtskilligt om hur fantasiförmågan och drömmarna kan förgylla också den bistraste verklighet. Annat som romanen diskuterar är papparollen och barns behov av vägledare och förebilder. Liksom sambandet mellan samhällets sociala hackordning och vacklande självbilder.
Men Kjell Johansson är heller inte främmande för en dragning till sagans värld i denna uppgörelsebok med det förflutna, där det är viktigare att förstå förloppet än att veta hur det egentligen gick till. Sist men inte minst är det också en kärleksroman författaren skrivit. Även i det avseendet är Rummet under golvet en mångskiktad bok.
Så jobbar vi med nyheter