Tomas Tranströmers dotter, Uppsalabon Emma Tranströmer, är chockad när UNT träffar henne bara någon timme efter att Nobelpriset i litteratur har tillkännagivits. Hon tittade inte ens på Nobelsändningen.
? Jag trodde aldrig att pappa skulle få priset, säger hon.
Tomas Tranströmer har funnits med i spekulationerna inför litteraturpriset i många år. Trots det hade sångerskan Emma Tranströmer inte kunnat föreställa sig att hennes far någonsin kunde få priset.
- Verkligen inte. Dels var jag säker på att en svensk pristagare inte skulle kunna komma på fråga. Dessutom så har det varit så mycket firande kring min far just det här året. Han har fyllt 80 år och jag har sjungit in en skiva med hans texter, bland mycket annat. Av den anledningen trodde jag verkligen inte att han skulle få det nu, säger Emma Tranströmer.
Hon påpekar bland annat att akademiledamoten Per Wästberg, som är gammal vän till nobelpristagaren, ska ha sagt att Tomas Tranströmer aldrig kan bli aktuell för priset.
- Vi trodde på det Per sa, säger hon.
När UNT pratar med Emma Tranströmer har hon ännu inte hunnit få tag i sina föräldrar men hon är säker på att hennes pappa känner sig mycket hedrad.
- Han är en gammal man nu, 80 år, och han har fått sin stroke. Jag är så oerhört glad för att han får uppleva detta.
Själv satt Emma Tranströmer på en lunchrestaurang i centrala Uppsala medan Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund öppnade dörren och talade till världspressen.
- På bara någon minut hade jag åtta sms i telefonen och på det första jag läste stod det "Grattis!". Tidigare år har jag alltid suttit på Stadsbiblioteket och inväntat Nobelprisbeskedet. Jag har också skämtat om att när jag väl slutar med det, ja då får väl pappa priset. Och så blev det också! säger Emma Tranströmer och skrattar.
Hon har ännu inte hunnit tänka på hur familjen ska fira priset, eller hur det blir att gå på Nobelfesten.
- Får Nobelpristagarnas döttrar följa med? Ja, jo, det får de kanske. Då måste jag välja ut en långklänning. Det är tur att jag arbetar som sångare. Jag har många att välja på.
Hon tillägger att livet som kulturarbetare inte alltid är så rikt, rent ekonomiskt alltså.
- Men nu kan jag ju med gott samvete låna pengar av mina föräldrar, skrattar hon.