Till vardags kör författaren Anna Sellberg stadsbuss i Uppsala. När hon inte frilansar som journalist. Samtidigt skriver hon ungdomsböcker för olika förlag och konstruerar korsord.
Hon bor i lägenhet i Ekeby i Uppsala med sambo, har vuxna barn, en hund och tre katter. Familjens häst Mackan bor på Norra Norby gård i Hågadalens utkant, bara några kilometer hemifrån.
Anna Sellberg växte upp i Motala men kom till Uppsala som 20-åring.
– Mina första hästböcker kom ut redan innan jag hade gått ur gymnasiet. Det fanns ingenting att göra i Motala, så jag skrev och skrev all ledig tid.
Den första boken, ”Mirre på ridläger”, kom ut 1983. Sedan dess har det blivit drygt tjugo barn- och ungdomsböcker till.
Och nu kommer den första vuxenromanen.
– Jag har tagit mina hästböcker och flyttat in dem i vuxenvärlden. I ”En död man” är huvudpersonen veterinären Wendela Vide, en 30-plussare som just flyttat till en liten mellansvensk stad. Där träffar hon på en död hästägare i ett stall, när hon är ute på ett jobb.
Boken är en deckare, men av den lugnare sorten.
– Jag är inte förtjust i thrillers där offren sönderdelas till köttslamsor. En del av dagens deckare är väldigt brutala, och det känns som om man ibland använder våld som berättarteknisk lösning, i stället för att berätta en bra historia, säger Anna Sellberg.
Några långdragna detaljerade sexscener innehåller boken inte heller, men väl en del olycklig kärlek och funderingar över livet och vilka val man gör som människa.
– Det som förekommer i en bok ska föra handlingen framåt, säger författaren och berättar att hon gärna skriver i scener, korta och snabba avsnitt, lite grann som en tv-serie.
En död man kommer antagligen att kallas just deckare i stället för hästbok, eftersom den är för vuxna. För vuxna läser väl inte hästböcker…
– Samtidigt har hästböcker för barn och ungdomar också fått ett uppsving på senare år. Det är jätteroligt att se hur dagens unga författare och litteraturvetare tar hästböckerna på allvar och ger dem en plats i det litterära rummet.
Anna Sellberg slår gärna ett slag för ungdomslitteraturen vare sig det handlar om hästböcker eller andra genrer.
– Det är inte enklare att skriva god ungdomslitteratur än vuxenlitteratur, säger hon, och noterar att hästböckernas författare numera är stolta över att verka i en genre, som både tar upp många av vardagens problem och har tjejer i huvudrollen.
Själv vet hon precis vad hon vill när det gäller skrivandet:
– Handlingen i böckerna är huvudsaken, en spännande intrig är ett måste. Men för mig är det språkliga arbetet med ett manus minst lika viktigt, säger hon.
Som många författarkollegor med journalistisk erfarenhet kan hon variera sitt språk. Vuxenroman, noveller, ungdomsböcker eller artiklar – det finns det ingen anledning att tumma på de språkliga kraven, oavsett genre.
I Läsa lätt-böckerna om flickan Vera och gotlandsrusset Buster, skrivna för barn som just håller på att knäcka läskoden, vägs varje ord på guldvåg. Och samma noggrannhet går igen också när hon nu har valt att skriva för vuxna:
– Det är en utmaning att använda ett enkel och rent språk, samtidigt som man beskriver en komplex kedja av händelser som rör sig på olika plan. Men jag blir faktiskt aldrig riktigt nöjd med en text! Och det gör att skrivandet fortfarande är en utmaning.