En av Sveriges främsta barnboksförfattare har gått ur tiden.
För något decennium sedan hade jag lyckan att få tillbringa ett par dygn tillsammans med Ulf Stark (och en grupp andra författare) på en litterär båtkryssning.
Publiken var övervägande senior, så på scenen handlade det mest om litteratur för vuxna. Men när Ulf Stark klev upp på scenen för att berätta om sitt författarskap blev vi alla trollbundna.
Han var klok, ödmjuk – och rolig!
För min del var det faktiskt första gången jag kom i kontakt med hans unika författarskap.
De klassiska böckerna han skrivit, som exempelvis ”Dårfinkar & Dönickar” (1984) ”Kan du vissla Johanna” (1992) och ”Min syster är en ängel” (1996) kom ut mer än ett decennium innan jag själv fick barn att läsa för. Just ”Kan du vissla Johanna” filmatiserades ju och visas som bekant i SVT varje julafton sedan ett stort antal år.
När jag själv på 2000-talet började sitta med barn i knät och läsa högt, eller rekommendera någon titel till ett barn i bokslukaråldern, visste jag att Ulf Stark alltid var ett säkert kort.
”Läs den här!” har jag uppmanat mina barn, så fort jag fått syn på något av hans verk i bibliotekshyllan.
Hade Ulf Stark skrivit var det en säker läsupplevelse.
Som tur är var han produktiv. Många titlar blev det sedan debuten 1963 (diktsamlingen ”Ett hål till livet”), främst för barn i olika åldrar. Det var vid mitten av 1970-talet som han började skriva barnböcker.
En stor upplevelse av Ulf Starks berättarbriljans jag haft på senare år var bilderboken ”Diktatorn”. Den är en finurlig och oförglömlig berättelse om en liten diktator som beter sig som ett bortskämt barn. Han ser också ut som ett barn.
En intelligent dubbeltydighet: i berättelsen går det att se och känna igen barnet som diktator – men också diktatorn (ja, ta valfri historisk tyrann från 1900-talet) som ett litet odrägligt barn.
Den har jag läst otaliga gånger för mina barn, och även sett gestaltas på en av Stockholms scener för barnteater.
Att kunna förena ett enkelt tilltal som passar riktigt unga personer med djupsinnighet, klurighet och mångtydighet.
Det är kännetecknet för en stor litterär författare.
Det var också kännetecknet för Ulf Stark.