"Disco är en flykt från vardagen"

Under uppväxten i Knivsta blev artisten Andreas Lundstedt disconörd. Nu är han aktuell med ett eget tv- program som reder ut discokulturens historia.

Foto:

Kultur och Nöje2018-08-19 14:00

När det var skoldisco i Knivsta var det alltid Andreas Lundstedt som dansade i mitten. Genom sin mamma hade han börjat lyssna på artister som Diana Ross och Baccara.

– Det var ju inte så att det svämmade över av diskotek i Knivsta men min värld var ändå full av disco, säger Andreas Lundstedt, nu känd som sångare i Alcazar.

Efter att själv ha levererat dansgolvshits under mer än 20 års tid är han nu aktuell som programledare för "I will Survive" i SVT som gör en djupdykning i discokulturen. Förra sommaren besökte han städer som New York, Los Angeles och Orlando för att ta reda på mer om discons historia.

– Jag tipsade själv SVT om idén med en "discomentär" och de tände på den. Det har varit jätteroligt, jag har lärt mig saker jag inte visste trots att jag är disconörd. I varje program tolkar jag en klassisk discolåt med sång och gitarr, säger Andreas Lundstedt.

Han tror att många i dag förknippar disco med firmafester eller Finlandsbåtar. Med sitt program vill han visa att genren är mycket mer än så. Discovärlden var en plats där alla var välkomna, oavsett hudfärg eller sexuell läggning. I 1970-talets USA var det banbrytande.

– Tidigare hade det bara funnits speciella klubbar för vita respektive svarta. Disco var till för regnbågens alla färger och alla var glada, säger Andreas Lundstedt.

Programmet tar även upp discokulturens mörkare sidor. Mycket droger florerade och när AIDS- epidemin härjade på 1980-talet kändes det inte rätt att dansa och ha roligt. Legendariska diskotek som Studio 54 i New York tvingades stänga. Andreas Lundstedt menar att AIDS nästan tog död på den kulturen. Men bara nästan.

– Discon dör aldrig. Den fortsätter dyka upp hela tiden, i nya kostymer.

I dag pratar vi snarare om "klubbar" när vi ska ut och dansa. Enligt Andreas Lundstedt ligger skillnaden mest i ordet. Innan discokulturen blev riktigt stor fanns den i små källarklubbar. Det som kännetecknar genren är för honom energi, glamour och dramatik.

– "More is more" är det som gäller. Vi kör inte lite glitter utan en massa glitter. Disco är en flykt från vardagen, säger Andreas Lundstedt.

Så är det förstås musiken. Många av låtarna från discons storhetstid är favoriter på dansgolven än i dag. Programmet "I will Survive" har fått sitt namn efter Gloria Gaynors världshit från 1978, som Andreas Lundstedt tycker är den ultimata discolåten. Andra typiska discoartister är Donna Summer och Earth, Wind & Fire. Förutom beats som får det att spritta i dansmusklerna hör det till med dramatiska texter.

– Disco ska vara lite "over the top", 100 procent drama och uttryck, säger Andreas Lundstedt.

Härom veckan stannade han till i Knivsta för första gången på 20 år, för att visa sin pojkvän var han växte upp. Det var sig ganska likt, men hade expanderat en del.

– Knivsta har ju nästan vuxit ihop med Arlanda. Samtidigt känns ju gator där man bott som barn alltid mindre när man ser dem som vuxen, konstaterar Andreas Lundstedt.

Det var här han såg tv-serien "Fame" och stod framför spegelväggen i sin pojkrum och drömde om att stå på en stor scen och dansa disco. Precis vad han ägnat en stor del av sitt vuxna liv åt.

– Drömmar kan slå in, säger Andreas Lundstedt.

"I will Survive" börjar visas i SVT 1 22 augusti och sänds i sex avsnitt.

Disco

Kultur och musikgenre som grundlades i 1970-talets USA, med ursprung i afroamerikanska kretsar och gaykulturen. Under genrens storhetstid på 1970-och 80-talen var nattklubben Studio 54 discons Mecka. Några av de främsta discoartisterna var Diana Ross, Donna Summer, Boney M och Village People. I Sverige blev discokulturen aldrig så stor, bortsett från ABBA med hits som "Dancing Queen" och "Gimme gimme gimme".

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!