- Jag blev väldigt överraskad och glad när landshövding Peter Egardt ringde och berättade om utmärkelsen Årets hedersupplänning. I det vardagliga arbetet så tänker man inte så mycket på vilket avtryck man kan göra över en längre tid, säger Cecilia Rydinger Alin.
Hon fick sitt genombrott 1991 då hon vann Kungliga Operans tävling för unga svenska dirigenter, men hennes karriär som dirigent i Uppsala inleddes redan 1986 då hon ledde V-Dalas nationskör.
- Jag gick på Musikhögskolan då. Min man Folke Alin var redan en etablerad dirigent och han fick frågan först men eftersom han inte hade tid så rekommenderade han sin flickvän, det vill säga mig, att ta uppdraget, förklarar hon.
Ett par år senare fick Cecilia Rydinger Alin det stora förtroendet att leda Skandinaviens äldsta universitetskör, Allmänna Sången. Hon var körens ledare i hela 21 år.
- Eric Ericson (världsberömd kördirigent) var en av dem som var inblandad i nomineringen av mig, liksom min företrädare i Allmänna Sången, Robert Sund, berättar hon.
Cecilia Rydinger Alin beskriver Uppsala som en ovanligt inspirerande och traditionsrik stad att verka i för en kördirigent.
- Uppsala är Sveriges körtätaste stad med en fantastisk universitetsmiljö och stolta arv att förvalta. Samtidigt är det en bra miljö att hitta nya utmaningar i, säger hon.
Enligt landshövdingens egen motivering får hon utmärkelsen därför att hon bland annat "har bidragit till förnyelsen av en traditionstung verksamhet".
- Vi försöker förnya Orphei Drängar hela tiden, genom att utveckla våra repertoarval och vilka konsertsammanhang vi medverkar i. Även om vi har ett traditionellt arv i ryggen så är det viktigt att inte bara konservera. Det är nödvändigt att utvecklas, inte minst om man ska locka nya, unga sångare, förklarar hon.
Cecilia Rydinger Alin beskriver det som en ganska stor omställning när hon lämnade den blandade kören Allmänna Sången för att i stället dirigera manskören Orphei Drängar.
- När jag tog över Allmänna Sången så hade jag redan en hel repertoar-
väska med mig från Musikhögskolan som jag kunde använda mig av. När jag började leda OD så fick jag i stället lära mig en ny repertoar och lyssna på ett annat sätt. En stor kör är också en social gemenskap och jag har känt mig varmt välkommen sedan dag ett, säger hon.
Dirigenten Kerstin Nerbe konstaterade nyligen att "jämställdheten är lika med noll" när det gäller musikledare i Sverige. Håller du med?
- Jag tycker inte att bilden är så nattsvart. Mycket har faktiskt hänt. Bara det faktum att jag nu leder en anrik manskör efter att åtta män har gjort det före mig är ett steg i rätt riktning. Självklart är dock mansdominansen stor och det finns massor kvar att göra.
Vad har du för planer härnäst?
- Närmast blir det OD:s årliga överraskningskonsert Caprice. I vår åker vi ut på en konsertturné då vi bland annat framför stycken av kompositören Veljo Tormis. Senare åker vi bland annat på en stor manskörsfestival i Estland, där även gosskörer deltar. Det blir väldigt roligt, och förbrödrande.
Priset Årets hedersupplänning delas ut vid en ceremoni på Uppsala slott på måndagen.