Under 2015 kommer den feministiska kulturtidskriften Bang att göra så kallade covers på andra tidningar. Först ut blir, som Bangs ena chefredaktör Johanna Palmström beskrev det, ett "feelbad-Mama". Det är ett extra glossigt nummer fyllt till bredden av nya grepp och tankar om barn och föräldraskap. Bara omslaget är så enkelt och samtidigt så genialt; företagaren och bloggaren Fatima Johansson och hennes dotter Dalia har fotograferats av Elisabeth Ohlson Wallin som ett typiskt Mama-omslag med en twist – Fatima Johansson bär hijab. Sedan tar Bang sats och försöker verkligen vidga hur man kan göra en föräldratidning bortom konventionerna.
Radioprogramledaren Hanna Hellquist är månadens orakel och ger härligt raljerande svarar på frågor om barn och föräldraskap (Fråga: Varför skaffar folk barn? Svar: För att de är uttråkade.). Socialantropologen Fanny Ambjörnsson skriver om det svåra i att vara en normkritisk förälder, hur medveten man än må vara. Rapartisten KumbaM'bye intervjuas bland annat om hur viktiga kvinnojourer varit i hennes liv och ämnen som barnfattigdom, tvåspråkighet och surrogatmödraskap plockas upp och in i spalterna. Dessutom möter vi tre föräldrar som fått skriva dagbok om en vecka i deras liv och de fördomar de tvingas konfronteras med. Och där griper det tag i hjärttrakten på mig. Som när Grace Jobe skriver "tänker ibland att jag kanske skulle chillat mer om jag var vit och barnen vita, nu måste jag alltid ligga steget före. (...) allt för att motbevisa rasistiska föreställningar gentemot rasifierade föräldrar". Och det är viktigt för föräldrar är trots allt inte bara rosenkindade, sockerkaksbakande, silverputsande omvårdnadsmaskiner som samtidigt ska känna skuld för att de inte kan vara just det. Därtill är det oerhört bra att låta normbrytande föräldraskap och familjer få synas och komma till tals på sina villkor.
Mot slutet av numret hörs även Mamas chefredaktör Linda Öhrn Lernström i Bangspegeln. Där öppnar också hon för en konstruktiv kritik av föräldraskapet då hon berättar om sin kamp med fördomar mot flaskbarn och problemet med att hitta ett vettigt ord för det kvinnliga könsorganet. Och det känns som att Bang faktiskt startat något. Inte bara kängat till en i feministiska kretsar redan kritiserad tidning utan också fått dem att ta till sig nya tankesätt. Jag kan bara hoppas att representationen i Mama blir lite bredare framöver så att vi snart kan få se en kvinna iklädd hijab även på deras omslag. Det är hög tid för en Mamarevolution.