Det mesta sig likt

Men hennes nya album rymmer mestadels eget material, i form av en ambitiös dubbel-cd där ena skivan presenterar avskalade akustiska versioner, den andra cd:n med i stort sett samma låtar i utbyggd studiodräkt.
Man konstaterar att det mesta är sig likt. O´Connor har alltjämt en förkärlek för långsamma, mässande ballader med existentiell-religiös botten, ett slags nutida klagovisor som bärs fram av den andflämtande lidelse i rösten som är så typisk för henne.
Studioarrangemangens syntar och digitala rytmer känns dock märkligt spänningslösa, de naknare "demoversionerna" med gitarristen Steve Cooney är att föredra. En inlånad ballad ur Jesus Christ Superstar drar åt det överspända, med snudd på självparodi.

Det mesta sig likt

POP/FOLK/VISA. På senare år har Sinéad O´Connor mest tolkat andras låtar, alltifrån traditionellt irländskt gods till reaggeklassiker med Sly & Robbie på 2005 års Throw down your arms.