– Det är väldigt glädjande. Jag blev förvånad när ständige sekreteraren Fredrik Wetterqvist ringde upp och sa "nu förstår du väl vad det gäller". Det gjorde jag ju först inte, säger Mattias Lundberg.
Den Kungliga Musikaliska Akademien instiftades 1771 av Gustav III. Akademien är i dag en fristående institution som arbetar för att främja musiklivet och stödja musikforskningen. Före 1900-talet kunde inget ske i musiklivet utan att det gick genom Akademien.
– Det var en väldig maktkoncentration på 1700- och 1800-talen. I dag har grundverksamheten gått över till staten. Det är bra för nu kan Akademien vara en fri aktör som kritiserar nedläggningar och opinionsbildar, säger Mattias Lundberg.
Han valdes in i maj och tillträder formellt i september, men är redan inställd på att göra mycket.
– Jag är en ”doer”. En del kanske ser det som en kunglig medalj att bli invald. Jag tycker också att det är en ära, men går in för att göra så mycket som möjligt där jag kan, säger han.
I egenskap av professor i musikvetenskap vill han arbeta för att förändra bilden av sin profession. Musikvetare är underrepresenterade i Akademien, med endast ett fåtal ledamöter.
– Musikvetenskapen är en förutsättning för musiklivet, men hamnar lätt i skymundan. Många tror att musikvetare bara sitter lutandes över illaluktande handskrifter, säger han skojfriskt på sin omisskännliga östgötska.
Han vill se ett närmare samarbete mellan musiker och musikvetare.
– I dag är det närmast vattentäta skott mellan disciplinerna. På 60- och 70-talen ansågs musikforskningen vara högst angelägen även för musikskolor, säger Mattias Lundberg.
Musikvetenskapen kan bidra med kunskap om musiken och att nya repetoarer upptäcks.
– Bara en promille av allt som finns i arkiven spelas i dag. Mozarts ”Reqiuem” spelas 20-30 gånger i Stockholm varje år. Men det finns helt fantastisk musik som vi inte känner till. Det är som att bara äta pannbiff varje dag, och Mozart blir inte sämre för att vi vidgar våra vyer, säger Mattias Lundberg.
Han liknar musikvetenskapen vid musikdokumentärer om ikoniska album. Den kan ge ett historiskt sammanhang och förståelse för vilka idéer som ledde fram till det färdiga verket.
– Det innebär att gå in i ett annorlunda estetiskt universum. Varför gjorde de som de gjorde? Musikvetenskapen synliggör även att historien är något som skrivs hela tiden. Det vi i dag tycker är fantastiskt kunde spelas för döva öron då. Få allmänt musikintresserade visste vem Bach var utanför regionen på hans tid. Vi vet inte heller hur musikhistorien om 1700-talet kommer att se ut om 50 år. Då kommer man antagligen lyfta fram andra kompositörer, säger Mattias Lundberg.
I Akademien, liksom i arbetet med radioprogrammet ”Den svenska musikhistorien”, vill han nå ut och tillgängliggöra den skatt som finns inbäddad i historien.
– Problemet är inte att människor är ointresserade utan att de inte vet vad som finns. Radion fungerade som en megafon för att säga: visste ni det här om medeltidens musik?!
Folkbildningsapekten tycker han är viktig.
– Dels är det en plikt gentemot skattebetalarna, dels är kunskapen ett mål i sig. Mycket motiveras i dag av instrumentella skäl. Vi sjunger Mozart för att det ska göra oss smartare, men det finns inga vetenskapliga belägg för det. Och skulle vi sluta lyssna på Mozart om vi visste att det var dåligt för oss? Inte jag i alla fall. Det finns ett värde i att uppleva musiken, säger han.