Det finns ett liv därbortanför tullarna

SJUNDE DAGEN. Sedan en tid tillbaka pågår en debatt om den så kallade högkulturen. I de stora Stockholmstidningarna, på bloggar - och mellan kulturskribenter och tyckare.

Foto:

Kultur och Nöje2006-12-10 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tesen är att det har blivit inne att vara bildad och gilla Söderberg. Bland kulturjournalisterna i generationen 70-80-talister. I Stockholm.
Om man läser artikeln "På jakt efter allvaret" i SvD (24 november) står det klart att bildningen och högkulturen blir ett sätt att skilja ut sig från den obildade massan som har koll. För koll kan alla ha. Tidigare var de just kollen och populärkulturen som var åtråvärd.
I fredagens DN fortsatte debatten. Nu under rubriken "Operation: Rädda finkulturen!" - undertecknad av Linda Leopold och Eric Schüldt, ODD at larges redaktörer.

De där unga generationerna (som jag åldersmässigt tillhör) kommer om ett antal år att sitta på kulturmediemakten och då är det kört för högkulturen, menar redaktörerna. Och det är garanterat alldeles sant. Eftersom en trend alltid har en mottrend kommer det snart att vara jäkligt ohippt att läsa Söderberg eller gå på opera. Och det är trendkänsliga människor, en hipp och trendkänslig värld vi talar om.
Jag vill poängtera att dessa är unga Stockholmsmediemänniskor och de verkar ibland vara en helt egen art. Och en ganska obehaglig sådan. Jag vill också poängtera, om någon av dem mot all förmodan läser detta, att det finns ett liv också i Fagersta, Rinkeby, Västerfärnebo och Pajala.

Johanna, tretton år i Fagersta rörs inte av den interna Stockholmska bildningsvurmen. Hon bör ha fått ingången till högkulturen, om inte av sin familj, så av skolan (och kanske av lokaltidningen). Det är det som i förlängningen kan rädda högkulturen. (Läs: Cecilia Wikströms kanonförslag borde genast genomföras.)
För det är skillnad att få läsa Söderberg som 13-åring än att själv mitt i all snuttifiering och allt medieskval som 30-åring hitta till honom. Och med honom också värdet i långsamhet och motstånd.
Att helt lämna bildningen, eller läsa en A-kurs gör inte att man har rätt i sina antaganden om att Stockholm är världen och det som sägs i Stockholm absolut kommer att gälla i Västerfärnebo. Att vara autodidakt är en absolut bra väg att gå - men hur har man hunnit bli autodidakt vid 28 - det är uppenbarligen inte bara trender som håller hög fart i storstan.