Petter Ericson, numera med ett "Stakee" till efternamnet, låter trött när jag når honom på ett hotell i London.
- Vi har precis avslutat en sju och en halv veckor lång turné. Nu försöker vi vila upp oss. Men det går inte så bra ...
- Tja, vi har mött upp med en del kompisar... Det är svårt att vila i London.
Han vet vad han pratar om. Han har nämligen tillbringat en stor del av sitt vuxna liv i den hektiska engelska huvudstaden, från att han slutade gymnasiet fram till för några år sedan.
Visst har den har betytt mycket för honom. Framför allt: Det var där som han och Terry Wolfers 2005 bildade bandet Alberta Cross, i vilket Petter sjunger, spelar gitarr och skriver låtar. Till sist blev de dock "miserabla i London" som han uttrycker det.
Scenen började kännas för trång.
- Jag flyttade dit för att jag älskar musiken där. Men när vi väl signades lät alla band plötsligt som Joy Division. Den här New wave -grejen var enormt stark då.
De båda kompanjonerna började i stället snegla åt det andra stora landet, Englands konkurrent, i populärmusikens historiebok: USA. Under en festival i New York bestämde de sig helt sonika för att flytta dit (2011 gjorde Petter en avstickare till Los Angeles, men bor nu åter i New York).
- Vi är väldigt glada i den staden. Scenen är så bred där, alla sysslar med olika saker. Det finns det här mer rootsy, blues, soul och så. Men det görs också en massa elektronisk musik. Det är öppet, ingen bryr sig.
Alberta Cross har rosats av kritiker, supportat akter som Oasis och Neil Young, samt fått ett meriterande rykte som Noel Gallaghers favoritband. Det bredare genombrottet har dock låtit vänta på sig.
Till nu, kanske.
Såväl den nyss släppta skivan Songs of patience som sommarens turné i Europa och USA (den 12 september åker de vidare till Kanada) har fått ett starkt gensvar från publiken.
- Det börjar bubbla på riktigt nu. Vi åker USA runt och fyller klubbar, och de spelar oss i massor av radiostationer. Europa känns också skitbra. Vi gjorde för ett tag sedan en konsert i Paris för, jag tror det var 15 000 personer.
Om han vilar i framgången? Nej.
- Nu har den här skivan äntligen kommit, men jag har redan gjort miljarder nya låtar, så eventuellt släpper vi ny skiva redan nästa år.
Tanken är inte långsökt: Kanske är det inte London som är en svår stad att vila i. Kanske är det Petter själv som har svårt att vila.
- Ehh, jag har alltid varit rastlös. När man har en sådan här livsstil blir man van vid det, efter tre dagar ledigt vill man spela igen. Både jag och Terry är ganska rastlösa - Terry kan inte ens kolla på en film, han är störd på det viset, haha. Men det är sådan jag är. Jag gillar förändringar.