Det bekanta blir det främmande
I stället för att sopa problemen under mattan, ställ in dem i mattan. På lördagen, 2/8, öppnar skulptören Lage Pergons minst sagt dubbeltydiga utställning på Uppsala konstmuseum.
Materialen är enkla. Furu, laminat, ek och plywood. Och lite betong och PVC-plast. Det mesta är ljust, och om objekten vore bara en smula mindre egenartade skulle de riskera att drunkna i rummen.
Ängslan
I ett av fönstren står tre vaser, eller i alla fall vasliknande föremål. Vill man stoppa blommor i föremålen går man bet, de är stoppade och täckta av ett rutigt tyg.
— Det handlar om ängslan. Man kan tänka på en extremt ängslig person som är rädd för att allt ska gå sönder. De här kan man kasta i golvet utan att någonting händer, säger Lage Pergon när han visar UNT runt i utställningen.
Men det stannar inte där. De mjuka vaserna kan också föra tankarna åt andra obehagligare håll.
— Vad människor utsätts för i hemmet, hustrumisshandel, är ju alltid en aktuell problematik, tyvärr.
Viktiga rum På ett podium bredvid vaserna står några kantiga skulpturer i vit laminat. Formerna ser bekanta ut, men liksom ställda på ända och lite röriga. Utgångspunkten visar sig vara en slags samplade planritningar.
— Livingroom monuments heter de. Tänk på par som aldrig kan komma överens om hur de ska möblera, och så blir allt till slut en klump i mitten. Allt handlar om relationer, även om det är objekt, det är relationer som intresserar mig, säger Lage Pergon.
Just rum är viktiga för konstnären. Ändå sedan tidigt 90-tal har olika typer av rumslighet upptagit hans tid, främst i egenskap av konstnär, men också som formgivare och scenograf.
På ett lågt bord ligger en uppsvälld matta. Den påminner om en pyton som har svalt en mindre flodhäst, eller något annat stort.
— Här kan man verkligen lägga sina skitiga kalsonger, i stället för att bara sopa sina problem under mattan. Det är lite av en slapstickmöbel, en irriterande sak.
Bekant men ändå främmande
Och så fortsätter det genom utställningen. Smaka bara på följande urval: dukförvrängare, för att skrynkla i stället för att släta ut, en stiliserad ryamatta i plywood, både barndomsminne och skuggspel, ett skrynkligt golv och en hel rad andra föremål som är bekanta men ändå lite främmande.
— Det finns alltid flera nivåer, och förhoppningsvis når jag någon på någon nivå. Konst är ju faktiskt kommunikation. Jag ska säga något som är väsentligt, annars är det inte intressant.
Så jobbar vi med nyheter