Avhopp, påhopp, splittringar och krismöten. Dörrarna till Börshusets har öppnats och krisen som nu delar Svenska Akademien utspelar sig inför öppen ridå.
– Jag tycker att bristen på självkritik i Akademiens båda läger är häpnadsväckande, säger Ulrika Knutson, journalist, kritiker och författare. Båda sidor borde nu visa självkritik och generositet, och kalla in en medlare.
Alternativet, fortsätter hon, är att hela Akademien avgår, detta eftersom alla ju har brutit mot sina egna stadgar.
– Men det troliga är att majoriteten barrikaderar sig i sammanbiten triumf, säger Ulrika Knutson.
Bo Gustavsson, poet och kritiker, är inte förvånad över krisen och konflikterna som nu har blivit synliga.
– Det är självklart att det blir konflikter i ett slutet sällskap som alltid har befunnit sig uppe bland molnen, säger han.
Ska man se positivt på den kris som just nu skakar Akademien i grunden, fortsätter Bo Gustavsson, kan man se det som ett tillfälle att reformera den gamla kulturinstitutionen.
– Att ledamöterna sitter på livstid är en befängd idé som gör att konflikter av den här sorten kan ligga och gro i flera decennier.
Det vore bättre, fortsätter Bo Gustavsson, om ledamöterna satt kortare perioder, kanske tio år.
– Då skulle det bli rotation i Akademien och man skulle få in nya idéer och en ständigt förnyad syn på litteraturen.
Marta Ronne, litteraturvetare och kritiker, är inte heller hon särskilt förvånad över de ingrodda konflikterna som nu har nått offentligheten.
– Jag tror att Akademien kommer att överleva, men jag finner det osmakligt att en institution med devisen "Snille och smak" beter sig på det här sättet.
Leif Zern, kritiker och författare, medger att det ser oerhört allvarligt ut. Men att sia om hur det hela kommer att sluta finner han svårt.
– Det är sensationellt det som händer nu, likaså tonläget hos ledamöterna, men min erfarenhet säger att det är omöjligt att sia om slutet, säger han.
Många menar att det kan lugna ner sig om Katarina Frostenson avgår, men Leif Zern ställer sig frågande till den snabba lösningen.
– Jag tror att konflikten måste ställas på sin spets, annars riskerar det som händer nu att bli ett långsamt verkade sår.
Elsie Johansson, författare, säger att hon inte är särskilt insatt i alla turer kring den pågående krisen.
– Det enda jag kan säga är att det är synd och skam det som nu händer en gammal värdig institution, säger hon.