Det är mycket som står på spel i kväll. Kommer Robin Stjernberg att glida lika nervöst på tonerna den här gången, ska Ralf Gyllenhammars vita flygel brinna upp på riktigt och kommer verkligen de trehundrasextioelva olika momenten i Sean Banans nummer att klaffa?
Som gammal Melodifestivalentusiast så är jag förstås lite spänd inför allt detta, men ännu mer angelägen är jag om att rätt låt ska vinna.
För vi får ju inte, verkligen inte, skicka de på framgång övergödda gubbarna i Ravaillacz till ESC-finalen i Malmö. Inte för att jag har något emot framgångsrika gubbar i allmänhet. Jag vill bara inte att ett bröligt och snabbt ihoprafsat plojnummer som driver med hela evenemanget ska bli det bidrag som representerar Sverige på hemmaplan i maj.
Jag vill inte heller att Melodifestivalen bara ska bli en tv-produktionsfestival, för Sean Banans nummer må vara ett paradexempel på exceptionellt bra tv-tajming,
Nej, ska ni plocka upp telefonen och rösta i kväll så gör det åtminstone på någon som förtjänar det, och det gör egentligen alla utom de pajaskonstnärer som jag nämnde nyss.
Oavsett hur det går så kommer det garanterat också att finnas massor att säga om årets publikmässigt största musik- och tv-händelse, inte minst medan den pågår.
Gå gärna in på unt.se under festivalkvällen och häng med i min direktrapportering från dramat. Vi ses där!
Det är nu det gäller
KRÖNIKA. "Som gammal Melodifestivalentusiast så är jag förstås lite spänd inför allt detta, men ännu mer angelägen är jag om att rätt låt ska vinna.", skriver Björn Lövenlid om Melodifestivalen.
Programledarna Gina Dirawi och Danny Saucedo.
Foto: Jonas Ekströmer
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.