Depressionen räddade Ofvandahls konditori

Nog är det ett vackert konstverk. Ett Uppsalas svar på Vädersolstavlan* över Stockholm? Det blev tecknat, färglagt och signerat av en 28-årig nyutnämnd stadsarkitekt: Gunnar Leche. Tittar man närmre är det något som inte stämmer i motivet – vår stad såg inte ut så vid verkets tillkomst 1920. Längst till höger i bild syns KFUM:s byggnad ”Borgen” men strax till vänster därom ett lika monumentalt som främmande palats. Tavlan bär det kanslisvenska namnet Förslag till ordnande av trakten kring S:t Eriks Torg i Uppsala. Det är alltså en skiss av herr arkitekten som visar hur staden i hans ögon borde se ut.

Palatset där vid sin Fyrisåkaj är avsett att inhysa polis, rådhusrätt och stadsfullmäktige. Entré till fullmäktige kunde äga rum vattenvägen under en arkad – på venetianskt vis – eller kanske såsom genom Traitor’s Gate i The Tower of London. Det väldiga tornet mot Jernbrogatan (S:t Olofsgatan) och huskroppen i övrigt bar inspiration från stadshus och rådhus på Kungsholmen i Stockholm. Tala om tidig storstadsambition, då Uppsala räknade 22 000 invånare…

Ett krux med förslaget var att det innebar en dödsdom för Ofvandahls Hovkonditori, i alla fall dess hus från 1850-talet. En annan olägenhet låg på lur: byggkostnad. Givetvis var de som ville låta bygga ovetande om den kommande ekonomiska depressionen. Men kom gjorde den, och Leches förslag stannade vid hans skissbord. Eller nästan stannade. Faktiskt genomfördes 1924 ett par finesser från första skissen: Saluhallen byggdes om, fick ny fiskhall och basarförsäljning i pelararkad längs åkanten. Rådhusfrågan mötte ingen lösning förrän 1964, då nedbantad till nämndhus, i dagligt tal kallat Stadshuset.

Hus förgår, men något består: Gunnar Leches vackra konstverk, numera hängt i en forskarsal på Stadsarkivet. Kvar är förstås också konditor Ofvandahls.