Du ska just börja läsa en kulturkrönika på Upsala Nya Tidnings hemsida. Slappna av. Luta dig tillbaka framför datorn. Kanske känner du viss irritation över inledningen till texten du just läser, möjligen blandad med viss nyfikenhet. Vem är den där skribenten att uttala sig om vad du läser? Vart vill hon komma?
Du överväger att klicka vidare eller kolla e-posten eller kanske hämta en kopp kaffe. Men du väljer trots allt att läsa vidare.
Kanske upplever du också en känsla av déjà vu. Till exempel om du har läst den italienska författaren Italo Calvinos bok Om en vinternatt en resande, eller recensionen av densamma av Expressens litteraturkritiker Nils Schwartz, som inleddes på ett liknande vis.
Du – läsaren – blev direkt huvudperson i boken, och sedan väntade en rad oväntade händelser: du fick jaga fram och tillbaka och börja på en rad olika berättelser i din strävan att läsa romanen.
Jag – som skriver den här krönikan – läste den i de sena tonåren, och ärligt talat blev jag rätt irriterad på boken som aldrig ville ta formen av en vanlig, sammanhängande berättelse. Men fascinationen drev mig vidare. Precis som jag anmodades av författaren förblev jag koncentrerad boken igenom.
Anledningen till att jag tar upp detta nu är, förutom att jag kan rekommendera denna annorlunda läsupplevelse som nyligen kom i svensk nyutgåva, att jag undrar om jag hade varit en lika tålmodig läsare om jag var arton år i dag. Jag är osäker på det.
Litteraturvetaren Petra Söderlund skrev i veckan en intressant artikel här på kultursidorna om Ipad och läsning (24/2); med en surfplatta är ”att läsa en bok” inte längre en avgränsad syssla, utan nära sammanlänkat med musik, film, internet och sociala medier.
Distraktionsfaktorn är hög i internetsamhället. Italo Calvinos skildring av en läsare som jäktar från fragment till fragment är som en sinnebild för den typ av läsning som nätet manar till, där vi klickar oss vidare från länk till länk, och det ena leder till det andra.
Den amerikanska författaren Nicholas Carr förutspår i boken The Shallows – what the internet is doing to our brains (2010) att den tid när bokläsning utgör ett nöje för massorna går mot sitt slut. I framtiden kommer de flesta av oss att läsa på ett annat, mer upphackat vis.
Jag tror att Carr underskattar boken, men han har tänkvärda poänger. Jag är säker på att jag själv oftare skulle avbryta läsning på en surfplatta för att exempelvis kolla e-posten. Jag har, delvis därför, svårt att se att jag skulle välja att läsa en bok på en surfplatta i första hand – men jag är också säker på att det ibland är det bästa alternativet. Till exempel för att slippa vänta över två veckor på leverans av Nicholas Carrs bok från USA.
Troligen kommer läsning på surfplattor allt oftare bli det bästa/billigaste/smidigaste alternativet. Och då kommer vi sannolikt inte läsa lika tålmodigt, från början till slut, som du kanske (i bästa fall) har läst den här krönikan.
Därför är det viktigt att fundera över förhållandet mellan ny teknik och läsning. Just för att en Ipad inte är en bok och vice versa.