Deckarcirkeln försöker knäcka gåtan

- Hon kan ju ha försvunnit självmant också.
- Ja, det kan ju ha funnits mörka hemligheter i familjen som hon ville fly ifrån.
- Fast ...
- Jag tror att Martin är mördaren. Harriets bror. Han framställs som så himla trevlig.
- Nån som vill ha mer paj?

Det är möte i deckarcirkelnhemma hos Pernilla Johnsson på Salagatan i Uppsala. En broccoli- och tomatpaj står på bordet och den bok som diskuteras i kväll är Stieg Larssons Män som hatar kvinnor, en tät berättelse om ruggiga släkthemligheter.
Kristina Mårtensson, Kristina Marquardt Arévalo, Ebba af Petersens, Madelene Kennbäck, Pernilla Johnsson och Ingrid Wahlqvist har läst exakt halva boken. Ingen vet hur den slutar, ingen har tjuvkikat. För nu är det dags att fundera ut olika tänkbara slut, försöka lista ut hur författaren har tänkt och knäcka gåtorna: vem är mördaren? Och varför?
- Det viktigaste är kanske inte att komma på det rätta slutet. Utan att komma med olika teorier, fundera över vilka tänkbara öppningar som finns i boken. För det finns alltid flera, säger Kristina Mårtensson.
- Författaren slänger ut olika ledtrådar, detaljer som man hakar upp sig på och vi diskuterar: leder de någon vart eller inte? säger Ebba af Petersens.

I ett och ett halvt år har deckarcirkeln träffats, var femte vecka ungefär. Hittills har de läst ett tjugotal kriminalromaner tillsammans, deckare från hela världen, samtida likväl som klassiker.
Det var Kristina Mårtensson och Kristina Marquardt Arévalo, ?vi är deckarmissbrukare?, som kom på idén att samla några vänner i en deckarcirkel, och ?göra något kul av det här att vi läste så himla många deckare?. Att bara läsa halva boken
och därefter diskutera slutet, verkade vara en rolig modell tyckte de och drog i gång.
- Det är kul att stanna upp efter halva boken. Att inte bara forsa igenom. Man får ut mycket mer av läsningen på det här sättet, säger Ebba af Petersens.
- Man vill ju gärna läsa noggrant för att kunna ha en uppfattning om hur det ska gå. Inte missa några ledtrådar, säger Kristina Mårtensson.

Nästa gång cirkeln träffas kommer alla att ha läst ut Män som hatar kvinnor. Då, med ?facit i hand?, diskuterar de det riktiga slutet, om det var bra eller dåligt, och om de var nära att komma på den rätta lösningen.
- Vi har väl nästan aldrig haft rätt, säger Ingrid Wahlqvist.
- Jo, men delvis i alla fall, säger Ebba af Petersens.
- Ofta blir vi besvikna på slutet. Vi diskuterar så många olika och fantasifulla slut här, och så blir det inte så, säger Madelene Kennbäck.
- Ofta tycker jag att vi kommer på mycket bättre slut, säger Pernilla Johnsson.
- I alla fall roligare, säger Ingrid Wahlqvist.
- Man blir ju ofta besviken - det verkar lätt att bygga upp en spänning men svårt att knyta ihop det på ett bra sätt. Vi hittar ofta detaljer som författaren bara tycks ha glömt bort, eller bara släppt, säger Ebba af Petersens.
- Lite är det en kvalitetsfråga . Skickliga författare får ihop det bra. Bäst är de slut man absolut inte hade kunnat räkna ut, säger Kristina Marqvardt.
Pernilla bjuder på frukt till efterrätt, apelsiner och mandariner. Kristina Marquardt Arévalos ettåriga dotter Ella leker med en visp, dyker ned under bordet och diskussionen fortsätter:
- Alltså det är ju en given fråga: Hur hänger mordet ihop med skumraskaffärerna?
- Jag tror fortfarande inte att Harriet är mördad. Utan att hon lever.
- Nä, hon är död och begraven.
- Men Cecilia då? Nog är väl hon inblandad?

Deckarcirkeln försöker knäcka gåtan

- Jag tror det är Cecilia som har mördat Harriet.- Mmm... kanske...- Fast Harriet kanske inte är död, bara försvunnen. Hon blev kanske bortförd.- Eller mördat och stoppad i en koffert på en bil.