Simon Karlsson hade länge irriterat sig på att de spel han spelade inte gav honom särskilt mycket, men utan några kunskaper om vare sig programmering eller hur man skapade ett spel i övrigt såg han inte hur han skulle kunna ändra på det. Allt han hade var en historia om sin egna depression, som han ville dela med sig av.
– Min psykolog sa att jag måste göra något för att exponera ångesten, göra något kreativt av den och få ut den på andra medier, säger han.
Via särskilda datorprogram upptäckte han att han inte behövde ägna sig åt det tekniska, utan istället kunde koncentrera sig på att bygga sitt spel. Och därmed var arbetet med ”A Song for Viggo” igång, en titel som precis har lagts upp på sajten Kickstarter, där förhoppningen är att få hjälp med finansiering.
”A Song for Viggo” börjar med att två föräldrar av misstag kör över sitt barn, därefter får vi följa deras vardag och de olika sysslor som ska göras. Historien är indelad i fem olika kapitel – den inleds med ren depression för att sedan gå över i ämnen som otrohet och tvångsbeteenden.
Under arbetet med spelet har Simon Karlsson gjort en hel del research för att kunna måla upp en så rättvis bild av sjukdomen som möjligt.
– Det har varit otroligt intressant och hjälpsamt men när jag intervjuat de här personerna har jag velat låta respektfull, och det har varit svårt när man förklarat att man ska göra ett spel. Ofta syftar det på ren underhållning.
– Jag strävar efter att folk ska blir berörda. Utvecklar man ett något där spelaren sedan är helt likgiltig så förstår jag inte varför man gör det överhuvudtaget.
Men det är inte bara till själva ämnet som ”A Song for Viggo” utmärker sig. Spelet är nämligen helt uppbyggt i papper. Simon har själv vikt, klippt och klistrat alla miljöer och dess karaktärer.
– Pappret i sig är egentligen irrelevant för historien men det skapar en fin minimalism, man ser hjärtat i arbetet enklare. Analoga saker gör att man kommer ett steg närmare verkligheten.
Simon Karlsson medger att det är ett mödosamt arbete. Han har arbetat heltid med spelet sedan i höstas, och sköter allt på egen hand från en klädkammare som får fungera som provisorisk verkstad.
– När man håller på med spelet så länge så blir man avtrubbad. Det är först nu som jag förstår vikten av depression.