Tim Tissari Björnstedt i Losing All Hope tackar i ett mellansnack för att de har blivit accepterade fast de spelar annorlunda musik. Med de orden sätter han fingret på mycket av det som kännetecknar Musik Direkt. Att singer/songwriter och rock dominerar beror i första hand på att flest deltagare har valt de genrerna. Alla stilar har ungefär lika stor chans att vinna. Sedan handlar det förstås om vilka tävlingen lyckas nå ut till också. Att inga hiphopartister är med alls trots att det är en genre som Uppsala är framstående i är märkligt.
Variation och tvära kast fanns det dock gott om. Enköpingsbandet Losing All Hopes intensivt brutala metalcore-inledning löstes av med en stillsam Erik Axel Karlfeldt-tolkning med sång och bluesinfluerat gitarrspel följd av en upptempolåt i egenskrivna Flyg lilla fågel. Efter det kom Tredje Gången Gillt med stämsång och snygga piano- och gitarrpoplåtar på engelska och svenska.
De tolv tävlande akterna i Länsfinalen bestod av de som gått vidare från de fyra deltävlingarna tidigare i vår. En av dem var Mirage som kändes som ett av de mest färdiga banden i startfältet, som i att de hittat ett koncept som är både originellt och fungerar. En annan var Madeleine Sterner som bjöd på extra nerv till en redan vackert nervfull musik genom spela en låt som skrivits klar dagen innan.
Bedömningen i musiktävlingar kan vara mer eller mindre bra, men det går aldrig att komma ifrån faktumet att mycket i slutändan blir en smakfråga. Säkert var dock att nivån på startfältet i Länsfinalen i Stora salen i Konserthuset var hög.
Bandet som stack ut kanske mest var Twitch. Med Misfits-sminkning och Motörhead-kraft i musiken fick de många att haja till i bänkraderna. Även de stod för ett gjutet koncept. Bullrigt, skräcktema, hårt, mörkt och skickligt genomfört.
Förutom Rewind Level, som får tävla vidare i Riksfinalen, vann också Polar Nova studiopriset som gav en heldag i studio för att spela in en singel. Spelpriset som gick till Sandra betyder en spelning på festivalen Fett me kärlek i juni.