Svenskarna blir bara mer och mer toleranta.
Det är lätt att glömma efter första säsongen med Sverigedemokrater i riksdagen och nynazistiska tidskrifter med presstöd.
Men tack vare SOM-institutet påminns vi om fakta.
Aldrig förr har svenskarna generellt varit så positiva till invandrare som nu. Ja, en majoritet välkomnar flyktinginvandring.
Trenden är glasklar, svenskarna blir ett allt tolerantare folk. Utom på en punkt: andras religion. 1993 tyckte till exempel 63 procent av de annars så generösa folkpartisterna att invandrare skulle ha full frihet att utöva sin religion. I dag är det bara 41 procent.
Jag vet inte om Björn Ulvaeus röstar på Folkpartiet. Björn möter oss på den ateistiska föreningen Humanisternas hemsida med dessa ord:
”Jag är så oerhört trött på att man ska hysa respekt för en massa villfarelser och tokiga idéer bara för att det kallas religion.”
Jag måste erkänna att jag blev förvånad när jag häromdagen läste på Newsmill att Björn Ulvaeus fortfarande är medlem i svenska kyrkan! Visst, svenska kyrkan måste ju vara ett rum även för tvivlare, annars skulle det bli ännu glesare i bänkraderna. Men visst skulle det vara kul att höra Björn Ulveaus motivering för att vara medlem?
På Newsmill anklagade Björn Ulveaus Kulturhuset i Stockholm för att ha fallit undan för islamistiska hot och ställt in en dansföreställning. På den punkten håller jag med Ulvaeus till hundra procent. Kulturhuset hade accepterat och annonserat en feministisk breakdance-föreställning, Celebration of Womanhood. Med några timmars varsel ställde Kulturhuset in föreställningen, efter att ha sett kritik på Facebook. Någon var kritisk till att en vers ur koranen skulle tonsättas.
Men att någon nyser på Facebook kan inte vara skäl för censur. Yttrandefriheten är mer värd än så.
Nu har Kulturhuset meddelat att man kommer att visa föreställningen senare. Det är bra, men skadan är redan skedd. Kulturhuset måste också tänka igenom sin policy vad beträffar censur och säkerhet, yttrandefrihet och konstnärlig frihet. Kort sagt, sin toleranströskel.
Det borde Björn Ulvaeus också göra. Han verkar ha två toleransnivåer. En hög mot svenska kyrkan. Han gillar inte ”religiösa villfarelser”, men kristendomen är okej. Hans toleransnivå mot islam är däremot mycket låg. Han nöjer sig inte med att fördöma hot och utpressning i islams namn, utan dissar imamer i allmänhet. Han tycker också att svenska präster är mesiga, eftersom de tolererar att Monty Python skojar med Jesus, medan imamer flyger i taket när man gäckas med Muhammed. Prästerna borde säga ifrån:
”Är det konstigt att man blir kränkt när ens företrädare viker sig hela tiden och så uppenbart intar en underdånig ställning inför sin muslimska kollega”? undrar han.
Menar Björn Ulvaeus att prästerna borde bli argare om någon skämtar med Jesus? Eller menar han att prästerna borde ta imamerna i örat? Jag låter hans fråga gå vidare: Är svenska präster mesiga eller är det bara Björn Ulveaus som är lättkränkt? Hur tolerant ska man vara?