Boken utvidgar sitt revir, säger förläggaren och författaren Magnus Ringgren i artikeln här intill. En vacker tanke, på sätt och vis. Att boken tänjer sina gränser, hierarkier bryts ner – det är inte längre förunnat ett fåtal att ge ut en bok. Det berömda nålsögat ut i bokoffentligheten har vidgat sig. Vi kan alla vara författare.
Eller kan vi det?
Svaret är förstås nej. Kruxet nuförtiden är inte att få ut själva boken, utan att tränga igenom i bruset. Att höras, synas, sälja. Att kunna försörja sig på sitt skrivande. I en tid då bokförsäljningen minskar och budgetar stramas åt, blir det förstås bara svårare och svårare att vara just det. Författare.
Och om vi vänder på perspektiven – vad betyder en mer mångfacetterad förlagsmarknad för oss som läsare? Är det lättare eller svårare att hitta en riktigt läsvärd roman nu än tidigare?
Tja – får man svara både och?
Lättare, för i det stora och sprakande utbudet lär alla som orkar leta kunna hitta något som passar den egna smaken. De stora förlagshusen avgör inte längre vad som platsar på arenan, och nya, djärva uppstickare utmanar.
Svårare, för hur ska man
veta var man ska leta? Vem sorterar? Vem lanserar vem, och varför?
Och då hamnar vi där igen, mitt i bruset, i en både bjudande och bökig bokmarknad. Jag misstänker att det bara är att vänja sig. Och att lära sig att sortera själv.