De förenar nytta med nöje

Det är fortfarande lugnt inne på Reginateatern en kväll i slutet av januari. Om en kvart börjar en av de sista nyårsrevyföreställningarna och gästerna väntas droppa in när som helst. Redo för att bistå dem är sex Uppsalabor med hjärtan som klappar extra hårt för den lilla teatern på Trädgårdsgatan. Klädda i svarta Reginatröjor har de intagit sina positioner i garderoben, barerna och köket. Men än så länge händer det inte mycket hos Eva Eldh i foajébaren.
- Att hjälpa till här några gånger i månaden är inte betungande på något sätt. Och jag kommer i väg på föreställningar jag aldrig skulle ha sett annars, säger hon.

Till vardags jobbar hon med unga vuxna som har Aspergers syndrom och på fritiden har hon alltid tyckt om att gå på teater. För ungefär tre år sedan gick hon in på Reginateaterns hemsida för att boka biljetter.
- Jag såg att det fanns en vänförening och bestämde mig för att gå med. Reginateatern passar mig bättre än Stadsteatern. Det händer mycket kul här och känns mer avslappnat.
Klockan närmar sig halv sju och middagsgästerna till revyn strömmar till. Plötsligt är foajén fylld och en kö ringlar fram till garderoben. När publiken har fått sina brickor av Lars-Göran Sandström och Erik Melinder stannar de till hos Eva Eldh i baren och fortsätter sedan in i salongen.
- Bara att få befinna sig i den här atmosfären, på en teater, tycker jag är härligt. Jag gillar utbudet på Regina och om jag kan bidra till verksamheten gör jag gärna det, säger Lars-Göran Sandström, lärare på Nåntunaskolan i Uppsala, som blev medlem i vänföreningen i höstas.

Bredvid honom i garderoben står Erik Melinder som tillsammans med hustrun Sonja Melinder har varit med sedan starten.
- Det bästa är att veta att man stöttar den här teatern, som gör omväxlande och djärva produktioner av hög kvalitet.
Som Reginavän får man bra biljetterbjudanden och blir då och då inbjuden till speciella arrangemang. I samband med teaterns treåriga samarbete med Baxter Theatre i Kapstaden, som avslutades förra året, bjöds vänföreningens medlemmar in till en diskussion om situationen för teater i Sydafrika. Där, i kaféet på Reginateaterns övervåning, samlades också skådespelare, regissörer och andra inblandade från Sverige och Sydafrika.

Middagen har börjat och dörrarna stängts. Dick Jansson, ordförande i Reginateaterns vänner, ansluter sig till snacket i garderoben.
- Det är viktigt att det finns alternativ till Stadsteatern, säger han. Med fler scener får vi ett större kulturutbud och då blir kulturintresset större i stan.
Innan Dick Jansson gick i pension för tre år sedan var han kultursekreterare i Uppsala kommun, och ansvarade bland annat för dåvarande Skandiascenen.
- Många hörde av sig och klagade på att teatern sköttes för passivt, att det saknades en linje. Det var två vaktmästare som skötte allt, och folk tyckte att teatern borde drivas av teaterfolk i stället.

Teatern gjordes om och nyöppnade 2005 som Reginateatern.
- Många som hade engagerat sig i teaterns framtid ville fortsätta att vara aktiva. Jag hade tid som nybliven pensionär och kunde bakgrunden. Därför bildades Reginas vänner.
Precis som hos de övriga vänföreningarna i Uppsalas kulturliv är det 40-talistkvinnorna som dominerar bland medlemmarna.
- Du vet hur det ser ut när man går på teater eller konsert, det är en dominans av kvinnor. Ungefär 70-30 brukar man väl säga, och alltid kö till damtoaletten.

Vad betyder vänföreningen för teatern?
- Framför allt bidrar vi till ett nätverk kring teatern. Det räcker inte med annonser och programblad inför föreställningarna. När man gillar teatern så ger man automatiskt en positiv bild av den. Det är lätt att prata gott om Regina, säger Dick Jansson.

De förenar nytta med nöje

När det är föreställningskväll på Reginateatern i Uppsala är minst två medlemmar på plats. De kommer från Reginas vänner och hjälper till med biljetter, servering och står i garderoben.