De egna låtarna imponerar

Americanafolk. Svenska kvartetten Abalone Dots fick många lovord redan vid debuten för ett år sedan. Deras blandning av bluegrass, country och svensk folkmusik skickligt utförd och med snygga sångstämmor gick verkligen hem, inte minst hos skivköparna.
Nya albumet Traveler lär gå samma väg. De fortsätter på den inslagna vägen och har slipat till ljudbilden ytterligare. Soundet har på vissa låtar blivit lite tyngre med trummor.
Abalone Dots har tydligen skaffat sig respekt på andra sidan atlanten. Ett bevis är väl att legendaren Al Perkins valde att medverka på två spår med sin pedal steel.

Det hade annars inte behövts, de fyra medlemmarna klarar sig bra på egen hand musikaliskt. Det låter fint, kaxigt och känsligt på samma gång. Inte minst imponera låtskrivandet. Förutom en cover på Dolly Partons Little Sparrow - som görs bra - är allt eget. Flera låtar här borde snarast kunna erbjudas mer namnkunniga artister i Nashville. Ett genombrott där borde inte vara omöjligt, möjligen fick Sophia Hogman byta efternamn bara.
Enda frågan - och kanske en liten invändning -är: görs detta på allvar hela vägen? Abalonarna känns emellanåt som om de gör pastischer. Textvalet är i bland som taget ur den allmänna countryfloran. Det kunde också behövas lite mer svärta i tolkningarna som emellanåt kan vara lite lättviktiga. Det har sagts att man ska ha gått igenom två skilsmässor och fyllt fyrtio för att riktigt förstå denhär musiken och dit har man en bit på väg.
Men, vem bryr sig. Traveler är fyllt med vackra låtar och mycket stämning.

De egna låtarna imponerar

Det låter fint, kaxigt och känsligt på samma gång, skriver Björn G Stenberg om Abalone Dots album Traveler.