Datoranimerat danskt splatter

Två veckor innan filmens svenska premiär var det fortfarande oklart om filmen skulle komma att få 11 eller 15-årsgräns i Sverige (det blev 11-årsgräns). För här är det splattervåld, rått språk, sex och annat fullkomligt politiskt inkorrekt när det gäller barn och familjefilmer. Det är som om Todd Solondz skulle regisserat ett avsnitt av South Park ungefär.Filmen handlar om tolvårige Torkel. Hans bästa kompis Jason snackar slang och har ett järnrör i fickan "för man vet aldrig när man kan behöva det". Precis som i vilken Tjechovpjäs som helst kommer detta tillhygge till användning innan filmen är slut.Torkels farbror spöar upp klassens två mobbare vilket får dem att ge sig på Torkel istället. Torkels enda sätt att få lindring är att i sin tur ge sig på klassens mest retade, Doris. Det blir den utlösande faktorn till hennes självmord. Men Torkel blir kompis med mobbarna och sviker Jason. Likafullt är det något skumt med den nya lärarvikarien.Det är en grym och cynisk värld som målas upp i total avsaknad av danskt gemyt. Inte en enda vuxen bryr sig om hur barnen har det.Till filmens förtjänster hör dock en del visuella skämt. En och annan referens till klassisk skräckfilm kan också kännas igen, som The Shining och Seven. Ändå ska man nog vara tonåring i värsta sjukhumoråldern för att riktigt kunna uppskatta Torkel i knipa.