Därför var det Så mycket bättre

KRÖNIKA. Stjärnorna på slottet har hela tiden släpat på något pretentiöst, något som den påstådda kopian Så mycket bättre saknar. Och så blev det bättre också, skriver Roger Berglund.

Roger Berglund, featurechef, UNT. Nyhetschef med planeringsansvar.

Roger Berglund, featurechef, UNT. Nyhetschef med planeringsansvar.

Foto: Nina Leijonhufvud

Kultur och Nöje2010-12-11 10:43
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att ”stjärnorna” från SVT:s Stjärnorna på slottet i veckan missmodigt anklagade TV4 för att ha stulit ”deras” programidé till Så mycket bättre som avslutas i kväll är fullt förståeligt.
Det är precis vad TV4 gjort.
Eller: stulit behovet av ett kändisprogram där allvar bryter mot lättsamhet, till skillnad mot de eviga lekprogrammens stundtals enfaldiga ensidighet. Fyran letade i Holland och fann Best singer. Och Så mycket bättre är just så mycket bättre än allt annat i musik-tv väg denna höst.
Stjärnorna på slottet har hela tiden släpat på något pretentiöst som Så mycket bättre vällovligt saknat. Stor del ligger i valet av medverkande. Men också i programformatet där TV4:s version är som en korsning av just slottsprogrammet, Så ska det låta och Bonde söker fru.
Slottskonceptet står för kändisar i grupp som pratar hyggligt generöst om livets väsentligheter. Från Så ska det låta kommer förstås musiken, låtar från olika generationer som många känner igen och gärna har egna minnen till. Och från Bonde söker... – ja, ”korridorskvallret” om de andra, förstås. Det har visserligen Stjärnorna på slottet också, men inte alls med samma säkerhet.

Så mycket bättre bygger på olikheter i  stället för likheter. Meningsutbytet mellan Thomas Di Leva, Plura och Lasse Berghagen har varit betydligt mer intressant än när SVT senast radade upp Tommy Körberg, Kjell Bergqvist och Björn Ranelid som tre kopielika medlemmar ur Björnligan.
Och, om man nu uppskattar musik, så tillför Så mycket bättre en dimension som dessutom är helt egen: övriga deltagares versioner av de andras låtar. Att September framför Lasse Berghagen, Christer Sandelin sjunger Eldkvarn och Petter helt dominerar med ambitiöst textskrivande till gamla svenska hits hade vi inte kunnat gissa att vi skulle få se.
TV4:s problem kommer att bli nästa säsong. Vilka medverkande ska de få ihop för en lika lyckad mix?
Av övrig musik-tv har TV4 inte varit lika framgångsrikt i höst. I går avslutades Idol som tuggade på i exakt samma spår som förra säsongen men med snäppet mer ointressanta deltagare och en tröttare jury som helst visade upp sina egna musikaliska talanger.
Programledaren Peter Jidhe räddar allt genom att hålla ihop det som mellan reklamavbrotten bitvis är besvärande tunt. Men TV4 marknadsför skickligt, telefonröstandet rullar på och i år drog man dessutom in pengar på att fylla arenor runt landet med deltävlingarna.

Just nu känns det som att det enda som håller programmet vid liv är den numera outtömliga drömmen om att bli stjärna.
Det till skillnad mot hur få som numera vill bli dansbandsmusiker efter SVT:s tredje år av Dansbandskampen som avslutas i kväll. Från att första året ha höjt statusen för hela branschen genom att ta musiken på allvar, har man i år lyckats med motsatsen. Skakiga och sursjungande deltagare i kombination med ett rörigt program och programledare och kommentatorer som tydligt bara sagt plattityder för pengar.
Synd för dansbandsgenren. Det som kunde ha blivit så mycket bättre.