Varför turnépremiär i just Uppsala? Och vilken relation har ni själva till staden?
– Dels är Konserthuset en fantastiskt fin konsertlokal, dels är det nära att ta sig från Stockholm. För mig personligen är Uppsala också en väldigt speciell stad. Där träffades nämligen mina föräldrar när de studerade, och jag är uppväxt med många berättelser och fotoalbum från deras Uppsalatid. Så för mig har det alltid legat som ett slags romantiskt skimmer över staden, och jag får alltid som en liten klump i halsen när jag spelar här. Dessutom hade Bo Kaspers orkester sin första officiella spelning på Norrlands nation.
Någon annan favoritspellokal i Uppsala?
– Vi spelade otroligt mycket på dåvarande Sten Sture. En gång hade vi till och med turnépremiär tre kvällar i rad där, hehe.
Ni har nyligen släppt er nya skiva "Redo att gå sönder", som är inspelad på legendariska Atlantisstudion. Hur var det att spela in där?
– Nu när de stora och anrika inspelningsstudiorna försvinner en efter en, kanske till och med blir uppstyckade till små bås, är Atlantis en av de sista riktiga studiorna vi har kvar i landet, jämförbar med klassiska Hansastudion i Berlin. Att spela in på Atlantis var otroligt roligt. Särskilt att få spela in allt direkt inklusive körer och blåsinstrument, i en tid när de flesta mest sitter och pillar framför en dator. Och framför allt låter allt så förbannat bra.
Så det är där ni kommer att spela in även kommande skivor?
– Ja, om man nu spelar in skivor i framtiden. Cd-skivan är i princip död som det är nu, när folk hellre lyssnar på enstaka låtar via strömmande musiktjänster. Men själv lyssnar jag fortfarande på skivor, för att få helheten så att säga. När du spelar in en skiva behöver inte exakt varje låt vara en panghit, utan det räcker med att den är ett "mysigt spår". Och det är just de låtarna som ger ett större perspektiv på materialet.
Kommer Uppsalapubliken att få höra de nya låtarna?
– Japp, varenda en.
Men innan Uppsala ska ni spela i Oslo. Ni har turnerat en hel del i Norge tidigare?
– Absolut, vi har turnerat flitigt där sedan 1993. Nu har vi också börjat kunna skilja på Bodödialekt, Trondheimdialekt och Kristiansanddialekt – i början lät alla som Flexnes i våra öron.