I det sen länge förflutna kan man ibland plötsligt känna igen ett samtida fenomen:
”Våra skrivredskap påverkar också våra tankar,” förklarade filosofen Nietzsche. Det gäller i hög grad datorn – och smarttelefonerna, paddorna - men det gäller – och gällde – också pappret. Om detta har den svenska litteraturvetaren Adam Wickberg Månssons skrivit en tankeväckande uppsats i "Making Cultural History", en tvärvetenskaplig antologi som vill förmedla nya, överraskande perspektiv på vårt kulturarv.
Papper började först tillverkas i arabvärlden – närmast för att skriva av Koranen på- och infördes sedan på 1100-talet i Europa via Spanien, närmare bestämt Cordoba, den viktigaste basen för islamisk kultur i väst. Med erövringen av Nya Världen – växte Spanien på 1500-talet till det första globala imperiet: förutom iberiska halvön omfattade det södra Italien, Nederländerna och kolonier i alla kända världsdelar. Den spanske kungen – Filip II – blev känd som ”papperskungen”: han kunde ju inte – som tidigare regenter – rent fysiskt vara närvarande i alla delar av sitt rike utan var tvungen att utöva sin makt med hjälp av samtidens mest moderna media – pappret .
Han vid sitt skrivbord, han skrev brev, han undertecknade runt hundra dokument om dagen, han lät blanketter skickas hit och dit, han lät upprätta arkiv för att organisera och bevara den aldrig förut sedda strömmen av information. Han var en byråkratkung som inte hade tid med vare sig krig eller kärlek och som enligt ryktet just aldrig sov. Till och med när han tog emot någon i audiens hade han högar av papper med sig som han sedan kunde peka på för att låta förstå att han hade tillgång till mer information än någon annan men i själva verket tog han alltmera sällan emot någon i audiens, han styrde tyst, genom skriftliga påbud och i den mån hans påbud väckte invändningar eller klagomål rådde också tystnad: klagomålen fick inga svar.
Det är här, just här, som igenkännandet infinner sig för min del. För är det inte precis så här de fungerar, alla de hemsidor på nätet vi i dag förväntas använda oss av för att beställa tjänster eller ta kontakt med myndigheter? Kommunikation kallas det – aldrig har ordet ”kommunikation” används så flitigt som idag – men i praktiken är det en maktutövning på distans som tyst styr oss på den väg som makten en gång för alla utstakat, allt mer sällan finns något namn på en människa att vädja eller ens hänvända sig direkt till, något telefonnummer att ringa till.