Det finns vissa låtar som bara fastnar. Som man måste höra en gång till. Och en gång till. När jag var liten fick jag antingen spola tillbaka kassettbandet och lyssna igen, eller så spelade man in den om och om igen. Det är tur att det finns repeatfunktion i Spotify idag...
"Ta mig tillbaka" hördes första gången i Skavlan förra veckan. Samma dag släppte Darin sin låt på streamingtjänsterna. Och den var en sån där låt. Som man bara måste höra om och om igen.
Varför blir det så? Jag tror att framgångsfaktorerna kring just den här låten är följande:
1. Den är på svenska. Bortsett från covers i "Så mycket bättre" har han enbart gjort låtar på engelska. Det här är en ny sida av honom. Mer utlämnande, personligt och äkta.
2. Nostalgi har aldrig varit hetare än nu. I låten blickar Darin bakåt på 8-bitars tv-spel och MTV-minnen. Och återblickar för 80- och 90-talister är ett rätt outforskat territorium i musiken.
3. Det vemodiga beatet. Som bara matar på och ökar i intensitet (men inte i tempo) i refrängen. Lite som Aventuras "Obsession" eller Santanas "Maria Maria". Förtrollande.
4. Att det INTE är Avicii-upptempo. Som så mycket annat är just nu.
5. Countryinfluenserna. De är små men ger en särskild feeling. Är det någon musikstil som har fått ett uppsving på senare tid är det just countryn. Något i den påminner minst sagt om Dolly Partons gamla hit "Jolene".
Låten har i skrivande stund 276 298 spelningar på Spotify och ligger på plats 52 på Sverige topplistan. Om en vecka (eller max två..) är den nummer 1. Och nu vet du varför. ;)