När jag närmare mig konserthuset hör jag inte ett knyst. Hur ska sprudlande buskspel kunna tränga in i den här bunkern? Eller Forsmark 4 som mer än en handfull personer kommer att säga under kvällen. Trots den yttre tystnaden får jag fel. UKK visar sig vara en perfekt plats för folkmusik 2011.
- Det är fjärde året som vi är här och det är ett jättebra hus. Man kan stå väldigt nära varandra i buskspelet utan att störa varandra. Det är härligt, säger Eva Pettersson, ordförande i Uplands Spelmansföbund som håller den här Oktoberstämman, tillsammans med UKK och Eric Sahlström-institutet.
Stundtals känns det som att vara mitt i en speldosa när jag kryssar mellan grupperna som spontant spelar upp var helst de har lust i hela konserthuset. De dansvänliga melodierna avlöser varandra. När de 12 nyckelharpornas da-di-da-da da, dam dam dam till höger tystnar, tränger dragspelsmelodin av mannen med keps till vänster fram. Jag räknar till en folkdräkt under kvällen.
- Folkdräkten har försvunnit från folkmusiken, konstaterar Agnets Sjödin som i kväll säljer skivor, noter och böcker för Uplands Spelmansförbunds räkning.
De räknar med över 1600 betalande besökare under Oktoberstämman och av dem kommer ungefär hälften att vara spelmän och musiker. För oss andra är det ganska skönt att alla de inte har folkdräkt på sig; då hade jag känt mig utanför medan nu känns allt vänligt och välkomnande. Folkligt och trevligt. Modernt. Alla får vara med. Till och med kulturelitisterna. Knutby Folk och Fä spelar en jazzinfluerad folkmusik eller folkmusikinspirerad jazz på Oktoberstämmans stora scen i UKKs restaurang. Det är svårt att säga var skillnaden går. Med blockflöjt, klarinett, saxofoner, trumset och både kontrabas och elbas blir soundet ett helt annat även om folktonen finns kvar i botten.
För den som tröttnar på da-di-da-da-da och att höra melodierna ringa i öronen vart man än går blir konserten i B-salen en riktig lisa.
Kvartetten Kraja, fyra unga kvinnor som sjunger a cappella och som skrivit all musik själva, till redan kända texter och till egna. P2 är där och spelar in. Det är äkta radiotystnad mellan låtarna och den hänförda publiken applåderar ordentligt.
Att kristna texter från 1600-talet som ”Min kropp han lägges ned i grav/Men Gud upptager andan/Ur mörkret kommer jag till ljus/ Ur fattigdom till ett rikt hus/Från oro till god vilo” kan låta folkmusik är kanske mer överraskande än att ”små jänter stå vid döra, runka röva å vell danse” gör det. Men båda är lika bra.